Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Södermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leijonhufvud, dog 1551. Det är, som bekant, från denna drottnings vistelse på
Tynnelsö, som skalden B. E. Malmström lånat ämnet för sin lyriska dikt
»Fiskarflickan på Tynnelsö». Tynnelsö ligger på en särskild ö, men hör i
kyrkligt afseende till Öfverselö, den ena af de båda socknar, som omfatta den
vidsträckta Selaön, frejdad i sagan om konung Granmar och väl bekant för
sin stora rikedom på fornlämningar från hednatiden.
I söder skiljer det smala Kolsundet Selaön från fastlandet, på hvilket
vi efter en half mils vandring komma till kungsgården Räfsnäs, ett gammalt
Sture- och Vasagods. Gustaf Vasa vistades här ofta i sin barndom och
uppehöll sig också här i största hemlighet efter sin återkomst från danska
fångenskapen, när hans svåger och syster reste upp till Stockholm för att bevista
konung Kristians
kröning. Bekymrad gick
Gustaf en dag i parken,
oroligt väntande på bud
ifrån Stockholm, då
Joakim Brahes
räntmästare störtade honom
till mötes och med
tårar och jämmer
berättade om det
ömkliga blodbadet, sin
husbondes olyckliga öde
och Gustafs egen faders
afrättning. Den
förfärliga underrättelsen
påskyndade Gustafs flykt.
I sällskap med en
gammal tjänare, som på sin häst förde alla Gustafs dyrbarheter i guld och
penningar, begaf han sig i rask ridt till Kolsundet för att på därvarande färja
komma öfver till Selaön och därifrån genom Uppland och Västmanland till
Dalarna. Drängen hade emellertid besinnat, hvilka faror hans herre skyndade
till mötes, och huru omöjligt det vore att undkomma konungens utskickade,
hvarför han, när Gustaf befann sig midt i sundet på den lilla färjan, som blott
kunde bära en ryttare i sänder, vände om sin häst och i sporrstreck ilade från
stället. Gustaf lät färjkarlen vända, sprang åter upp på stranden, kastade sig
på sin häst och eftersatte rymmaren det fortaste han förmådde. Det lyckades
honom äfven att återfå sina saker, men drängen själf flydde till skogs och
undkom.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
