Genom Sveriges bygder / 121 (1896) Author: Herman Hofberg, Johan Velander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västmanland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Myrjords gräfning.


Smide.


Myrbläster.

Den tillgång på järn, som antydes i namnet Järnbäraland, hvilket
redan vid kristendomens början tillades södra Dalarne och norra
Västmanland, torde vid den tiden mest ha bestått i myrmalmer. Det beredningssätt,
som af våra äldsta förfäder användes vid järnmalmens bearbetning, eller
Osmundssmidet – hvilket af några anses ursprungligen ha varit endast den
gamla metoden att utsmälta järn ur myrmalm – bibehöll sig tämligen allmänt
ända till början af Gustaf I:s regering, och tackjärnsblåsningen var då endast
försökt på några få ställen. »Osmundstillverkningen är i jämförelse med alla
andra järnberedningssätt till sin natur så enkel, att den utan tvifvel kan
tillerkännas en ganska hög ålder i Sverige, liksom den hos alla folkslag, hos
hvilka en högre kultur ej föregått järnets allmänna bruk, varit första steget
till järnhandteringen. Skogseldar eller tillfälligt hopade vedmassor, nedbrända
på en järnhaltig grund, skulle i Sverige snart anvisa möjligheten att
med konst bereda en smidig metall. Men järnhandteringen liksom andra
konstyrken, och kanske i högre grad än de flesta, bereder sig genom egna
framsteg medel till handteringens utvidgande och förbättring. Sedan
man en gång funnit
ett sätt att bringa malmen till smidbarhet, sedan man erhållit ämnet
till de nödigaste verktygen att fälla skog, att uppgräfva myrmalmer, att lossa
ur bergen hvad som genom bränning skilt sig därifrån, måste man snart
komma på den tanken att lägga ved och malm inom murar eller i gropar
för att få ökad hetta. Verkan af tillfälliga luftdrag borde äfven snart leda
till uppfinningen att med pressad luft åstadkomma en högre värmegrad. Våra
icke länge sedan i Norrland förekommande och kanske ännu icke alldeles
försvunna myrbläster, källingar och blästerverk, i hvilka järnmalmen
nedsmältes med ved och bläster af små läderbälgar till mer eller mindre smidiga
stålartade färskor, äro minnen från dessa de äldsta tidernas enkla
beredningssätt» [1].

Öfvergången från Osmundstillverkningen till tackjärnsblåsningen
förutsätter redan en högre grad af odling, insikt om malmernas egenskaper och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>