Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Esaias Tegnér föddes 1782. På samma plats, där hans föräldrahem stod,
hafva By socknemän upprest en enkel minnessten. Något längre upp ligger
Seffle köping, där bergslagsbanan skär farleden. Denna går därefter först
genom sjön Harefjorden och några mindre sjöar, innan man kommer upp i
Glafsfjorden. På dennas västra strand märkes Stömne bruk, »Glafsfjordens
pärla», då södra fjärdedelen af sjön passerats, samt Glafva vid sjöns norra
och bredare del. Vid en af Glafsfjorden nordligaste vikar ligger slutligen
den nätta köpingen Arvika, som genom sitt fördelaktige läge vid nordvästra
stambanan och sin sjöförbindelse med Vänern redan i folkmängd står framom
ett trettiotal af Sveriges småstäder.
Vi äro nu midt inne i Jösse härad med dess gladlynta, lifliga och
intelligenta befolkning, hvars nationella egenheter äro så skarpt afvikande
från de öfriga vermländingarnes, att man till och med velat söka deras
härkomst utom landet, från göingarne i Skåne. Mycket häraf är likväl i senare
tider utjämnadt och förändradt; till och med den gamla folkdräkten har till
det mesta blifvit undanträngd af köpstadsdräkten. Dock ha inbyggarne i norra
delen, särdeles i Kölns och Eda socknar, tämligen troget bevarat sina
förfäders bruk och sedvänjor, och där kan man ännu få se den gamla
Jössehäradsdräkten i all sin prunkande glans. Männen nyttja svarta jackor eller
rockar af någon likhet med prästernas kaftaner, men med den skillnad, att
vecken på ryggen ersättas af gröna eller blå klädeslister, som sträcka sig ned
till midjan; kring halsen brukas allmänt broderade skjortkragar utan halsduk.
Hustrurna hafva en svart kappa eller tröja samt en gördel med silfver- eller
mässingsbeslag omkring lifvet. De ogifta kvinnorna presentera sig i
högtidslag med bart hår, inflätadt med brokiga band, som än hänga löst nedåt
ryggen, än äro hopfästa som en krans eller krona.
»Den liflighet som är rådande i Jössehäringens lynne, ger sig kanske
aldrig vackrare till känna, än i hans dans. Jössehäradspolskan är också känd
snart sagdt öfver hela riket. Den tillgår så, att den dansande guten (gossen)
stöder sin högra armbåge i jäntans (flickans) vänstra armveck, under det
de bägge starkt sammanknäppa händerna, Därefter tager han en sats,
upplyfter sig med tillhjälp af jäntans armstyrka, hvarpå denna manöver
hufvudsakligen beror, högt upp i taket, som vanligen beröres med bägge fötterna
och stundom äfven med den fria vänstra handen. Detta förnyas under
promenaden omkring golfvet en eller flera gånger, allt eftersom guten är vig
och jäntan skicklig att understödja honom. I den mån dansen fortgår och
sällskapet blir upplifvadt, får man se allt flera dansande, tills slutligen hela
danslaget på en gång, spelmannen icke undantagen, befinner sig i den lifligaste
dansrörelse på golfvet. Den senare står än i midten, än hoppar han omkring
de dansande, och hindras han i trängseln att bruka stråken, knäpper han
takten. För öfrigt äro alla hans rörelser så taktmässiga, att de dansande
ensamt af dem hafva all den ledning för sin dans, som de behöfva. Både
spelman och dansande synas gripna af en yrande extas, och det är omöjligt
äfven för den mest kallblodige att betrakta denna scen utan att erfara ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
