Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under sina resor i Vermland och tillsåg, att allt gick ordentligt till vid
handelsrörelsen på platsen. På det sättet blef stället allt mer och mer en besökt
handelsort, så väl för den kringliggande landsbygden som för bergslagen, och
erhöll slutligen stadsprivilegier, ehuru icke i Karls tid, utan först under
drottning Kristinas förmyndareregering.
Kristinehamns kyrka.
– Staden består nästan uteslutande af
trähus. Det enda märkliga i byggnadsväg är den nya kyrkan med sina två torn
på en liten höjd strax ofvanom staden. Fastings marknad, som årligen i
medlet af mars hålles i Kristinehamn, var förr rikets betydligaste affärsmarknad.
Icke blott Vermlands affärsmän, utan sådane från Västergötland, Dalsland,
Nerke, Västmanland och Dalarne, Göteborg och Stockholm, sammanträffade
å fastingen; och »fastingspriset» var årspriset på spannmål, järn och
trävaror. Men icke endast affärsmännen själfva, utan äfven deras familjer lågo
i Kristinehamn sina två eller tre veckor: de hade för detta ändamål medfört
matvaror hemifrån och inrättat hushåll på trefligaste vis. Nu sedan
varuomsättningen blifvit så ofantligt underlättad och fördelad på hela året, är
fastingen endast en skugga af hvad den fordom varit.
Agneholms slott, beläget vid Gullspångsälfvens utlopp, på en liten holme
i Angelshamn, strax invid Årås, på gränsen mellan Vermland och
Västergötland, är bekant från vår medeltidshistoria såsom länsslott för fogden öfver
Östersysslet eller östra Vermland. Under Engelbrekts befrielsekrig innehades
det af Erik XIII:s fogde på Axvall Anders Nilsson, som måste uppgifva
slottet åt vermländingarne under anförande af Peder Ulfsson. I älfmynningen
utanför slottet höja sig öfver vattnet ett par stora stenar, som af folket än i
dag kallas Hungerstenarna eller Stora och Lilla Plågan. Enligt berättelse
brukade fogdarne på Agneholm på dessa stenar utsätta de bönder, som ådragit
sig deras misshag, nakna och bundna till händer och fötter, för att förgås af
hunger och köld.
Af alla Vermlands bebyggare framställa bergsmännen i sydöstra delen
af landskapet den fullständigaste typen af äkta svensk redbarhet och allvar.
Till denna landsdel höra Karlskoga och Filipstads bergslager, hvilka båda
hafva hertig Karl att tacka för sin odling, och på båda ställena gå ännu en
mängd sägner ibland allmogen om den folkkäre fursten. – Trakten omkring
sjön Möckeln var ända till Karls tid en glest bebodd skogsbygd samt
kallades Myckelsbodar. En gång när Karl reste fram här i sin ungdom
berättas han ha frågat bonden, som skjutsade honom, efter anledningen till
namnet. Bonden skall då ha svarat, att sjön hette Myckeln af den myckna
fisk, som fångades i honom, och att bygden fått sitt namn af sjön. –
»Jaså», sade hertigen;
»Men har det förr hetat Myckelsbodar,
Skall det hädanefter heta Karlsskogar!»
och därvid blef det, och så fick den del af Vermland, som nu räknas till
Örebro län, namn af Karlskoga. Befolkningen, som nedstammar ej blott från
svenska nybyggare, utan äfven från inflyttade valloner, flamländare och finnar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
