Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och trovärdiga historier», och som åtminstone ännu vid medlet af 1700-talet
fanns kvar vid Kopparberget. Efter ett slags inledande historik, däri
författaren namnger en Tubalkain såsom förste upptäckaren af järn och koppar
på jorden och visar, hur bergverken, efter deras förstöring under syndafloden,
åter upprättades vid den babyloniska tornbyggnaden, kommer han till Sverige,
hvars inbyggare skola ha lärt bergsbruket af Noaks son Magog 1745 år efter
världens skapelse. Sedan talar författaren om de gamle svears och götars
förakt för bergsbruket, emedan de genom sina vapen insamlade så mycket
guld och silfver, som de behöfde. Omsider skall en svensk konung Berich,
sedan han under ett krigståg förstört alla bergverk i Österlanden, skickat
bergsmän från Italien och malmproberare ifrån Mindre Asien till Uppsala,
hvilka bergsarbetare upptagit Falu grufva 1480 år före Kristi födelse. Sedan
arbetet fortgått en lång tid vid Kårbergsgrufvan och konung Berich bemäktigat
sig nästan hela östra Europa, afslöts ett fördrag med judiska riket i konung
Salomos tid genom några till Salem affärdade sändebud, som medförde en
myckenhet koppar ifrån de nordiska bergverken, i synnerhet Falu grufva, af
hvilken koppar Salomo lät förfärdiga kärlen i Jerusalems tempel.
Sändebuden erhöllo däremot i återskänk så mycket guld, att de därmed kunde
öfverdraga Gamla Uppsalas afgudatempel, och så mycket silfver, att de däraf
förfärdigade nya stadsportar i Sigtuna.
Efter Gustaf I blef grufarbetet mycket utvidgadt och i många afseenden
bättre ordnadt. Nya grufvor anlades till någon del för kronans räkning, så
att denna på Karl IX:s och Gustaf Adolfs tid ägde en fjärdedel; af ålder
innehades grufvorna af ett bolag. I början hade ock kronan utom sina egna
lotter den så kallade afradsmalmen och senare äfven tionde af kopparvinsten;
äfven hela kopparhandeln var kronans, innan den i medlet af 1600-talet mot
en viss afgift öfverlämnades till grufägarne. År 1620 öfverlät Gustaf Adolf
sina egna gruflotter till privatpersoner mot den vanliga afgiften. Äfvenså
lämnade kronan ej sällan betydliga understöd i penningar och någon gång
rättighet att utmynta koppar.
På detta sätt bedrefs arbetet i grufvan länge och till stor fördel för
bergsmännen, om hvilkas rikedomar fabelaktiga saker berättas, – men
därjämte med så mycken vårdslöshet, att grufras ofta inträffade. Det svåraste
bland dessa var det stora grufraset 1687, då »Stöten» bildades, ett ofantligt
svalg, som håller 360 meter i längd, 180 i bredd och nära 90 i djup. En
gammal erfaren bergmästare, som af åtskilliga tecken förutsåg, att ett grufras
snart skulle inträffa, förbjöd alla arbetarne att gå ned i grufvan och befallde,
att arbetet för några dagar skulle inställas. När emellertid några dagar
gingo om, utan att det befarade grufraset inträffade, trodde arbetarne
alltsamman vara en tillställning för att hindra deras arbetsförtjänst och togo
åter till sina verktyg för att börja arbeta. Men i samma ögonblick, som de
skulle nedstiga, sammanstörtade grufvan med ett förfärligt dån, och det var
endast med den yttersta lifsfara de räddades från döden. Någon tid därefter
kom konung Karl XI upp till grufvan för att taga förstörelsen i ögonsikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
