Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från kyrkan bär det nu af i frisk fart med brudriddarne i spetsen hem
till bröllopsgården. Sedan brudgummen lyft bruden ur kärran, skyndar hon
ögonblickligen in i brygghuset för att titta i ugnen, hvilket anses oundgängligt
för att fästa lyckan vid det nybyggda boet. Därpå återvänder hon i allt
lugn för att af de hemmavarande beses och beundras, hvarunder gästerna
supa hvarandra till ur »skänkskålarne». Emellertid ha brudpigorna försvunnit
bakom stugan eller i fähussvalen, där de styrka sig med »klabb» eller
»brudpigemölja», ett slags tärningar af blodpalt, som kokas i ister eller flott och
ätas med träpinnar. Brudriddarne trakteras äfven med samma läckerhet, den
de äta ur små tråg, allt under det de ännu sitta kvar på hästryggen. Efter
denna förberedelse samlas man i gästabudsstugan till brudparets »sängledning»,
som består däri, att prästen håller ett brudtal och läser välsignelsen öfver de
nygifta, som därefter lyckönskas af samtliga gästerna.
Nu sätter man sig till bordet, som är öfverfylldt med tunnbröd,
vörtbullar, skarpost, sötost, smörklimpar och stenfat rågade med fläsk, torrt
fårkött med mera. Tallrikar kommo förr icke i fråga, utan därtill
begagnades
tunnbrödsskifvor, och maten uppfångades med små fällknifvar eller »jongar»,
som gästerna själfva medförde. Bristen på gafflar ersattes med fingrarne.
Efter slutad måltid uppstiga brudgum och brud och dricka »dannemannens och
dannekvinnans skål», genom att två omgångar tömma en mindre ölbägare,
hvarefter de gifva hvarandra ett handslag, såsom nu vordna danneman och
dannekvinna. Sedan insamling blifvit gjord till kyrkan och de fattiga, läses
en bön och sjunges en psalmvers, hvarefter de sålunda bespisade gästerna
lämna rum åt andra. Så fortgår det i flera omgångar, så att det sista partiet
knappt hunnit sluta sin middagsmåltid, förrän karlarnes kvällsmåltid, bestående
af korn- och ärtvälling, framsättes. Kvinnorna taga då icke plats vid bordet,
utan äta ur tråg och koppar, hvar utrymme erbjuder sig. – Nu först utbäras
borden för att lämna rum åt den fördröjda och efterlängtade dansen. I ett
hörn inskjutes ett bord, och därofvanpå sättes en stol för spelmannens
räkning. Denne rör fiolen och spelar upp en »låt», men ännu får fröjden icke
fria tyglar; brudgummen skall nämligen först dansa tre »lekar» (polskor) med
bruden, och därefter skola båda dansa en gång med hvar och en af alla gästerna
ifrån den äldsta till den yngsta. Först därefter blir dansen fri för alla. Hvad
som saknas i behag och ledighet, ersättes af bastanta tag och styrka, och så
utvecklas en ihärdighet och arbetsförmåga i Terpsichores tjänst, som endast
finner sin motsvarighet i logtrösket, hvarmed det dånande golftrampet i öfrigt
har mycken likhet. På detta sätt fortgår den jublande fröjden till klockan
tre eller fyra på morgonen, då »halmdansen» börjar. Pojkarne inbära
nämligen halm till nära en alns tjocklek öfver hela golfvet, dit kullorna, som
under tiden hållit sig undan, indragas till en rätt besvärlig dans, ofta afbruten
af muntrande kullerbyttor. Slutligen rusa pojkarne ut och fälla det högsta
löfträd, som finnes i grannskapet, släpa det med tillhjälp af förspända hästar
till bröllopsgården och mottagas så af värdfolket med »mallbrännvin», emedan
ett sådant träd kallas »mall». Halmen i stugan hopknippas och däraf
»bygges bo i mallan», där man sätter sig att dricka och stoja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
