Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu på återvägen från Stockholm af många bland bröllopsgästerna, äfvensom
af kronprinsen Erik och prinsessan Cecilia, som då var nitton år, yr och
glad samt beundrad för sin skönhet. Öfverallt, där följet drog fram, anställdes
lustbarheter, och Cecilia deltog af hjärtans lust i dansen, lekarne och
gästabuden. Grefve Edzards yngre broder, den ståtlige grefve Johan, var med
bland gästerna, och redan under bröllopshögtidligheterna i Stockholm hade
han upptändts af en häftig kärlek till Cecilia: under nedresans festligheter
utvecklades denna kärlek än mera och vann gensvar hos den sköna prinsessan.
Man hade hunnit till Vadstena slott, där hertig Magnus redan då tagit
bostad, och festligheterna fortsattes där, innan bröllopsföljet från Stockholm
skulle vända åter. Där fick en natt en vaktknekt se grefve Johan på en
stege klättra upp till fönstret af det rum, där Cecilia bodde, och han
omtalade för prins Erik hvad han sett. Nästa natt höll denne själf vakt och
ertappade då grefve Johan i Cecilias rum, lät fängsla honom och kasta honom
i tornet. Trots sina systrars böner och tårar och grefve Edzards förböner lät
Erik efter några dagar afföra den fångne till Stockholm, och tilldragelsen i
Vadstena blef nu känd öfver hela landet. Den gamle konungen fällde tårar
öfver hvad som skett, och den offentlighet, Erik gifvit åt saken, tvang honom
att visa stränghet: grefve Johan hölls i fängelse nio månader och frigafs
först sedan hans anhöriga och flera tyska furstar fällt förböner för honom
och han själf gått ed på sin och Cecilias oskuld. Fem år senare blef Cecilia
gift med markgrefven Kristoffer af Baden, och efter dennes död öfvergick
hon till katolska läran, förde ett kringflackande, slösaktigt och lättsinnigt
lefnadssätt och sjönk allt djupare, men afled först 1627.
Äfven de öfriga minnen af Vasahuset, som äro fästa vid Vadstena slott,
äro föga glada. Hertig Magnus tillbragte där större delen af sitt lif efter
faderns död. Hans sinnesrubbning lär ha kommit till fullt utbrott efter att
han måst samtycka till Eriks dödsdom öfver deras broder Johan. Då han
vandrade omkring i salarne på Vadstena slott, stannade han ofta framför
den sköna bilden af Maria Stuart, ty han föreställde sig, att hon skulle
komma som hans brud i hafsfruns skepnad seglande öfver Vätterns vågor;
och en dag, så mäler sägnen, trodde han sig se henne komma och störtade
sig henne till mötes ut genom ett fönster ned i vallgrafven, därur han dock
blef oskadd upptagen af vaktaren. Så förflöt hans lif i 35 långa år efter
faderns död. Till omväxling fick han emellertid tidtals vistas på någon af
de vid Motala ström belägna gårdarne Norrbyhus (Kungs-Norrby) öster om
Boren eller Kungsbro vid Roxen. Han afled på Kungsbro och begrofs i
Vadstena klosterkyrka, där det ofvan omnämnda monumentet restes på
hans graf.
Johan III med sitt konstsinne och sin smak för byggnadsföretag
tillbyggde och förskönade Vadstena slott och vistades där tidtals. Efter hertig
Magnus’ död innehades slottet af hertig Johan, Johan III:s yngre son och
Gustaf II Adolfs svåger, som ytterligare förskönade detsamma. År 1620
kan det anses ha varit fullt färdigt och i sitt präktigaste skick. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
