Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart började det af vanvård förfalla, och redan efter 50 år kunde det knappast
bebos. Efter 1753 har det användts först till kammarduksfabrik, sedan till
kronobränneri och slutligen till spannmålsmagasin. Vid midten af detta
århundrade restaurerades dess yttre, och 1876 utrymdes det samt har sedan
undergått nödtorftiga reparationer äfven invändigt.
När man lämnar Vadstena och reser söderut inåt Dals härad, har man
framför sig en öppen och bördig slätt, men vid dennas sydvästra rand
begränsas synkretsen af en betydande höjdrygg, hvars buktiga linjer klart
framträda i den rena luft, som vanligen omgifver Vättern: det är Omberg.
Denna märkvärdiga bergshöjd, som hvarken på närmare eller fjärmare
håll står i synbar förening med något annat berg, mäter på kartan en nymil
i längd och tre till fyra kilometer i bredd; men gäller det en färd öfver
berget i ena eller andra riktningen, blir vägen väl en half gång längre. Bergets
rygg är flerestädes omkring 240 meter hög och höjer sig söderut i den så
kallade Hjässan till 263 meters höjd öfver hafvet eller 175 meter öfver
Vätterns yta. Från Hjässan har man den härligaste och mest vidsträckta
utsikt. Man kan med tillhjälp af kikare se sex städer och omkring femtio
kyrkor. Bergets massa består mest af grofkornig granit, i sydväst äfven af
gnejs. Åt landsidan stiger berget terrassformigt i höjden, de branta sidorna
äro beklädda af en frodig barr- och löfskog, och den tämligen jämna platån
där ofvan prunkar med den yppigaste växtlighet, hvars friskhet underhålles
af en mängd små rännilar och källdrag. Åt sjön är urberget täckt af yngre
bergsbildningar, hörande till Visingsögruppen och bestående af sandsten,
konglomerat och skiffrar. Dessa bergarter tros ha bildat sammanhängande
lager öfver hela landet kring södra Vättern, men vid en stor sänkning af
jordytan, hvarigenom Vätterns bäcken bildats, sönderbrutits och rests å kant
åt sjösidan samt där sedermera endast delvis afslipats eller bortspolats. Häraf
förklaras, att berget åt sjösidan har utseendet af en oerhörd ruin och äger
flera märkvärdiga grottbildningar, som sträcka sig ända till tjugofem meter
inåt berget. Den största af dessa grottor är den vid bergets södra ände
belägna, för båtar tillgängliga Rödgafvelsgrottan, som leder långt in i berget.
Dessa sällsamma bildningar, de mer än hundra meter höga, från vattenytan
lodrätt uppstigande bergmurarne, skilda af lägre grönskande afsatser, göra en
båtfärd längs Ombergs sjösida en vacker sommardag, då Vättern är i stillhet,
särdeles intressant och njutningsrik. Man träffar därunder klippor, som numera
endast hvila på pelare – det öfriga underlaget är bortfrätt – och gör
bekantskap med bergskepnader, som i följd af sin sällsamma gestalt hafva erhållit
mer eller mindre träffande namn, såsom »Munken», »Predikstolen»,
»Sakristian», »Jungfrun», »Vapenhuset», »Oxbåset» m. fl. På bergets öfriga sidor
hafva såväl Visingsögruppens som den yngre silurformationens lagringar till
största delen affilats under istiden. – I växtgeografiskt hänseende är
Omberg märkvärdigt såsom den nordligaste gränsen för bokens utbredning i östra
Sverige. Bland de talrika bokarna å berget förekommer nära dettas spets ett
särdeles stort träd, som fått namnet »Apostlaboken», emedan det haft tolf
stammar; af dessa stå nu endast ett par kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
