Genom Sveriges bygder / 208 (1896) Author: Herman Hofberg, Johan Velander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västergötland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hjälstad, som är hufvudkyrka till Mo, äfvensom att folket på Tiveden norr
om Hofva ännu har kvar egna kyrkbänkar i Mosås, på hvilka naturligtvis
ingen från den orten nu gör anspråk, sedan den gamla gränsskogen vid och
efter reformationen blifvit fördelad på flera nybildade socknar. Andra
omständigheter synas dock till någon del motsäga berättelsen om Tivedens
ödslighet och folkfattigdom i forna tider, såsom det att man öfverallt, särdeles
kring sjön Unden, som skiljer norra och södra Tiveden från hvarandra, i
skogarne träffar spår efter urgammal bygd, såsom odlingsrör, gamla diken,
plogbalkar och så vidare; att den i södra delen af samma sjö uppskjutande
halfön Skagen eller Skaganäs, som nu utgör icke fullt två hemman, förr ägt
sju hela gårdar, hvilka alla skola ha blifvit öde i digerdöden. Här låg det
gamla ryktbara Skagens kapell, som enligt berättelse skall ha blifvit påträffadt
af några finnar, som här bröto sig bygd, ett par hundra år efter den stora
döden. Det lilla kapellets väggar bestodo af uppresta groftäljda furuplankor,
hvilkas ändar upptill och nedtill voro inpassade i urgröpta grofva furustockar;
predikstolen utgjordes af en urhålkad grof ekstubbe med en öppning på ena
sidan till ingång för prästen. På båda sidor stodo två grofva störar, klufna i
öfra änden, att nyttjas som blosshållare, då skymningen inom kyrkan, hvilken
fick all sin dager genom ett par små fönstergluggar, gjorde det nödigt för
prästen att hafva ljus. I taket hängda på små silfverkedjor en väl arbetad löja
af silfver, som en gång skänktes till kyrkan af strandägarne vid Unden, då
det ymniga siklöjefisket i sjön hade upphört. Kapellet kvarstod i det längsta
som ett minne från längesedan flydda dagar, men nedrefs slutligen 1825 på
grund af den myckna vidskepelse, som med detsamma och vid den nära
intill belägna offerkällan bedrefs icke blott af de kringboende, utan af en mängd
människor, som ditströmmade från långt aflägsna orter.

På Tiveden ligga Älgarås och Hofva, hvilka vunnit sin ryktbarhet af
de fejder om konungakronan, på hvilka vår äldre historia är så rik. Söder
om och inom en mils afstånd från dessa ställen framgår västra linjen af
Göta kanal, på hvilken vi skola göra en hastig tur, därvid följande samma
riktning som vid fejden utefter östra linjen, således från kanalens nordvästra
ändpunkt vid Vänern till dess utmynnande i Vättern.


Töreboda station.

På Vänerns strand börjar kanalen vid Sjötorp, hvilken station omgifves
af skogklädda bergshöjder, från hvilka man har en härlig utsikt långt ut åt
Vänern med dess grönskande öar. Här hafva flera dyrbara anläggningar
blifvit utförda i och för kanalfarten, såsom en bassäng för fartyg, en präktig
hamn med i sjön utlöpande långa armar och så vidare. Strax ofvanom
Sjötorp börjar kanalen höja sig och går under jämn stigning och i början genom
en utmärkt vacker trakt förbi Lyrestads kyrka, Norrkvarns och Hajstorps
kanalstationer till Töreboda, där kanalen skäres af Västra stambanan.
Västgötaslätten, på hvilken kanalen inkommit redan mellan Norrkvarn och
Hajstorp och genom hvilken den fortfarande löper, är visserligen bördig, men
gör icke på långt när samma angenäma intryck, som den rika östgötabygden
De bond- och herrgårdar, som ligga inom synkretsen från kanalen, äro i all

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>