Genom Sveriges bygder / 234 (1896) Author: Herman Hofberg, Johan Velander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västergötland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vatten, som från fallet under järnvägsbron ledes i en lång, dyrbar ränna ned
till fabrikerna.

Johan Henrik Kellgren.
1757–1795.

»Strax öster om Göta älf resa sig Halle- och <i>Hunneberg</i< öfver slättlandet
vid Vänerns strand till en höjd af omkring ett hundra meter öfver sjöns yta.
Bergen, hvilka äro åtskilda från hvarandra genom
en smal dal, som begränsas af de lodräta
bergväggarne, bestå till sin öfversta del af trapp,
hvilken såsom ett tjockt täcke utbreder sig öfver
de underliggande, till siluriska formationens
äldsta afdelning hörande lagren af alunskiffer och
sandsten, hvilka merendels träffas blottade vid
bergens fötter kring deras hela omkrets. Så väl
Halle- som Hunnebergs öfversta, plana bergytor
äro mest beväxta med löf- och barrskog; något ek
förekommer dock äfven. I de lösa jordlagren
häruppe träffas smärre aflagringar af subfossila
Nordsjösnäckor, ett bland de många bevisen på
landets höjning. Dessutom finnes på Halleberg en och på Hunneberg icke
mindre än tjugotre sjöar, af hvilka i synnerhet en om våren bildar ett
särdeles praktfullt vattenfall. På Hallebergs högsta punkt är ett utsiktstorn
byggdt med en synnerligen vidsträckt och storartad utsikt.

Västergötland är ett kontrasternas land, en sammanfattning af de yttersta
olikheter: Vänern med sin krans af slott och städer, Svältornas kala
ljunghedar, Trollhättans vilda skönhet, tvillingbergen Halle- och Hunneberg,
böljande hafrefält ända bort till syngränsen, det täcka Valla härad med
sina många små sjöar, Gullkroken med sina löfskogar och sin rika
växtlighet, samt det för sin frodiga natur och sina storartade utsikter
vidtberömda Kinnekulle.


Bengt Lidner.
1757–1793.

Då stambanan Stockholm–Göteborg (som med hänsyn till sitt läge
naturligast kallas Mellersta stambanan) byggdes, drogs den midt igenom
Västergötland med stationer vid städerna Sköfde, Falköping och Alingsås,
och kort därefter fick Södra stambanan från Malmö öfver Jönköping
sin ändpunkt strax norr om Falköping. Till dessa stambanor skaffade sig
landskapets samtliga städer snart nog utfartsbanor, och på senaste tiden ha
ytterligare några banor tillkommit, som antingen leda fram till andra
viktigare orter, såsom järnvägarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>