Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man anlagt bröstvärn samt antändt slottet, måste Palne gifva sig. Han blef
med möda räddad undan de belägrandes raseri af Peder Ulfsson och fick
frihet att begifva sig hvart han ville, men miste alla sina ägodelar. Efter att
i hundra år ha varit ett slags fäste för Dal, mer likväl till ortens förtryckande
än till dess försvar, förstördes sålunda Dalaborg, utan att sedan ha blifvit
iståndsatt. Stenen har i senare tid blifvit bortförd till andra byggnader, så
att numera endast obetydliga spår synas efter grundmurarne.
Vid Mellerud skäres Bergslagsbanan af den från Sunnanå hamn vid
Vänern kommande Dalslandsbanan, som går midt igenom landskapet i
riktning mot Frederikshald i Norge. Fortsätta vi vår färd med denna bana,
komma vi snart midt in bland skogklädda branta höjder, mellan hvilka
järnvägen slingrar sig fram, flerestädes erbjudande utsikter öfver vackra
insjöar. På den första milen höja vi oss omkring 80 meter, komma i
närheten af de förut nämnda takskifferbrotten vid sjön Teåker strax väster
om Dalskogs station samt fortsätta färden förbi Bäckefors bruk upp till
den enformiga och magra platå, som kallas Ödsköldsmoar, samt vidare
mellan skogklädda höjder fram till Eds station vid sydändan af Stora Le,
en lämplig utgångspunkt för en ångbåtsfärd genom norra Dal. Den smala
sjön med dess branta stränder ser från den högt belägna stationen högst
inbjudande ut: dess bredd är knappt en kilometer, men dess utsträckning mot
norr försvinner som ett mörkblått band i det aflägsna fjärran. En särskild
järnvägsbit leder ned till sjöstranden, men måste för att komma dit gå i
Z-form till undvikande af en allt för vådlig stupning. Stora Le faller med nära
4 mil af sin längd inom Dals landamären, bildar sedan under 3/4 mil gräns
mellan Vermland och Norge samt skjuter slutligen en milslång smal arm
inåt Norge. Dess mellersta del vidgar sig åt väster i några korta vikar bakom
bergiga småöar, och vid en af dessa ligga Nössemarks kyrka och Strands
gästgifvargård, hvarifrån landsvägen, som genom färja står i samband med
Les östra strand, fortsättes rätt västerut till Frederikshald. Med nämnda
undantag är sjöns bredd ingenstädes ens tjugondedelen af dess längd, och
ingenstädes möter ögat någon större odlad bygd vid dess stränder; men
gårdarna och byarna ligga dock tätt nog för att ge omväxling åt den allvarliga
nordiska naturen. Från norska gränsen leder en arm af sjön uppåt Vermland
och vidgar sig där till sjön Foxen, som åter fortsättes af andra smalare sjöar
utmed Vermlands västra gräns: tillsamman med dessa bildar Stora Le en
enda smal vattenfylld dalsänka af 9 mils längd. Dennas vatten afflyter genom
en kort älfbit med 8 meters fall vid Lennartsfors bruk söder om Foxen till
sjön Lelången, som bildar en liknande dalfåra af 4 mils längd åt sydost ned
åt Dal och som österifrån upptager vattnet från Silensjöarna, hvilka likaledes
äro delade mellan Vermland och Dalsland. Vid Lennartsfors passerar man
den öfversta af de kanalbitar, som sammanfattas under namn af Dalslands
kanal och som till en enda farled sammanknutit sjöar af i allt öfver 20 mils
längd. Kanalen vid Lennartsfors har 3 slussar och särdeles vackra
omgifngar. Två mil längre åt sydost leder en ny kanalbit förbi Gustafsfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
