Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ända till drottning Kristinas tid saknade Dal en egen stad. År 1639
uppdrog förmyndareregeringen åt en af sina medlemmar, riksskattmästaren
Gabriel Oxenstierna, hvilken på grund af inkomna klagomål skulle genomresa
Vermland, »att tillse, om någon lägenhet kunde vara till en stad vid Byälfven
eller annorstädes mellan Vermland och Dal, och där signationen någorstädes
så kunde vara skickad, låta däraf taga en karta till regeringens bättre
information». Detta blef upphofvet till Åmål som stad. Borgerskapet i staden
Brätte, som var moderstad till det kort därefter anlagda Vänersborg och som
låg en half mil sydligare än detta, vid sydänden af sjön Vassbotten, sökte
väl afböja Åmåls anläggning, emedan den nya staden skulle blifva obehöflig
för orten och dessutom till stort hinder för Brätte, men regeringen var af
motsatt tanke och utfärdade stadsprivilegier 1643. Staden har sedan dess
varit plundrad och bränd af både danskar och norrmän samt hemsökt af svåra
eldsvådor, senast två gånger i detta århundrade. Efter dessa är nu Åmål en
tämligen välbyggd stad. Midt i staden ligger ett stort trädplanteradt torg,
som genomskäres af den här utfallande Åmålsån, hvilken delar staden i två
ungefär lika stora delar. Kyrkan ligger, ovanligt nog för en småstad, ett
stycke norr om staden.
Flera af våra adliga ätter leda sina anor ifrån de gamla »Markmännen»,
som Dalboarne fordom nämndes, t. ex. den genom flere sina medlemmars
duglighet och riksgagneliga verksamhet berömde Stake-släkten, ätterna
Lagercrantz, Granfelt, Didron, Mannerstråle, Löwenhjelm, Wærn m. fl.; äfvenså
härstamma från detta landskap flera berömda ofrälse släkter, däribland Hedrén
och Fryxell. Ännu lefva på Dal bondesläkter, som berömma sig af att
nedstämma från jättarne: till dessa hörer den i Vedbo ännu florerande
Håbolssläkten, märklig i hela provinsen för stor rikedom, reslig växt och en ovanlig
kroppsstyrka samt i följd häraf äfven för en viss stormodighet och stolthet.
Dalslands samfärdsmedel ha genom anläggningen af först Dalslands
kanal och sedan Bergslagsbanan samt Dalslandsbanan
(Sunnanå–Frederikshald), hvilka båda genomlöpa största delen af landskapet, blifvit synnerligen
goda. Därtill har ytterligare kommit en bana från Uddevalla öfver
Bäckefors å Dalslandsbanan till Bengtsfors vid sydänden af Lelången, hvarigenom
äfven det förut afskilda sydvästra hörnet af Dal fått en bekväm utfartsväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
