Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fästen och batterier åt sjösidan, afsedda att stänga vägen för en fientlig
flotta. Af de äldre fästena åt detta, håll var Gamla Älfsborg utdömdt och
nedrifvet redan på 1670-talet, och det omkring 1650 anlagda Nya Älfsborg på
en holme i älfvens mynning påbyggdes och förstärktes. Att därmed samverka
anlades batteriet </i>Billingen</i> på södra sidan och ett större batteri vid Rya
Nabbe samt några mindre vid Hane och Ardala, alla på Hisingen.
Numera äro äfven dessa raserade och Nya Älfsborgs holme inrättad till
badanstalt.
Men frågan om Göteborgs befästande åt sjösidan måste med stadens allt
mera växande betydelse snart åter uppstå, och såväl 1819 och 1839 som på
1860-talet uppgjordes af kommittéer förslag till starkare strandbatterier. Sedan
sistnämnda tidpunkt kan frågan sägas ha stått på dagordningen utan att dock
få sin lösning. Att inloppet skulle i krigstid spärras med minlinjer och
försänkningar samt att till försvar af dessa pansartorn och batterier skulle
anläggas på stränderna, är från flera håll föreslaget. Stränderna erbjuda
emellertid flerstädes lämpliga platser för anläggande af öppna verk, som af höga
bergkullar skulle vara skyddade för längre ut liggande pansarkolossers eld,
men dock medels rik bestyckning af grofva pjeser i stånd att verksamt spärra
inloppet. Hvilketdera systemet som kan komma att här finna användning,
står ännu i vida fältet, men att Sveriges viktigaste exporthamn, den stad
som i främsta rummet förmedlar Sveriges utrikeshandel, ej kan länge få
sakna allt skydd mot ett anfall från sjösidan, därom torde alla vara ense.
Resande, som besöka Göteborg, försumma sällan att göra en utflykt
österut till Örgryte landskommun, dit den s. k. Danska vägen leder. Här
ligga nämligen i ovanligt täcka omgifningar flera vackra egendomar och
särskildt det präktiga Öfverås med vidsträckt park, dyrbara växthus och
härliga utsikter. Strax därintill liggen Örgryte nya kyrka, som är en af
rikets ståtligaste landskyrkor. Socknens gamla enkla kyrka ligger utmed
vägen ett stycke väster om Öfverås och är omgifven af en prydlig
kyrkogård, där många Göteborgsfamiljer äga grafplatser.
Till Göteborg såsom handels- och fabriksstad sluta sig äfven de industriella
anläggningar, hvilka nu upptaga älfvens hela norra strand midt för Göteborg.
Denna strand bildade förr ett enda stort vassbevuxet träsk, och först midt
för Majorna och längre västerut blef stranden högland och backig. Nu är
hela nämnda område utdikadt, fylldt och torrlagdt samt bebyggdt med en
mängd olika fabriker, såsom mekaniska verkstäder, snickerifabriker, sågverk,
koksfabriker, en järnvägsvagnfabrik och ett ångbåtsvarf, som tillhöra
Göteborgs mekaniska verkstad. Här ligger äfven invid Hisingsbron upplags- och
utskeppningsplatser för zinkmalm från Ammebergs grufvor, hvilka som bekant
tillhöra ett belgiskt bolag. Tör öfrigt användes hela strandremsan till
upplagsplatser, och det antal fartyg, som lossar eller lastar vid de många här
utbyggda hamnbryggorna, uppgår ofta till hundratal. – På stranden midt
för Majorna anlades år 1851 vid Lindholmen ett skeppsvarf med tillhörande
dockor och mekanisk verkstad. År 1858 öfvertogs detta af Motala mekaniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
