Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de ej kunna tänka sig svensken såsom den fiende, som förhärjat och
sköflat deras fäders land. Men här som annorstädes får för öfrigt »fienden»
skuld för hvad dö forne skogsägarne genom korttänkt, förödande
skogsafverkning till största delen själfva åstadkommit.
I geologiskt hänseende erbjuder Bohuslän öfver hufvud ringa eller ingen
omväxling, emedan dess fasta berggrund utgöres nästan endast af gnejs och
granitarter, utan några andra däri förekommande anmärkningsvärda lagringar.
Graniten är hufvudsakligen rådande i nordvästra delen utmed hafskusten.
Sålunda utsträcker sig en icke obetydlig bildning af granit, i form af ett
halfannan mil bredt och nära nio mil långt bälte öfver hela kusttrakten
mellan Svinesund norrut och Gullmarsfjordens mynning. Bergartens färg är
vanligast röd, likväl någon gång äfven grå, såsom i grannskapet af Strömstad,
på Malmön och några andra ställen. Dess flnkorniga struktur och däraf
följande hållfasthet samt dess egenskap att kunna lätt klyfvas och huggas
gör densamma särdeles lämplig till allehanda byggnadsarbeten, och på flera
ställen hafva också i senare tider mer eller mindre storartade stenhuggerier
anlagts. Af gammalt kändt är stenhuggeriet på Malmön, som till en början
utsände hufvudsakligen grafstenar och finhuggen byggnadssten. Men i senare
tider har utförseln af gatsten och för mera alldagliga ändamål tillhuggen
granit blifvit hufvudsak, och en mängd stenhuggerier ha anlagts på stränderna af
Bokenäs och Stångenäs samt vidare norrut ända upp till Krokstrand vid
Iddefjorden: mången bonde uppbär i årligt arrende för rätten att hugga sten på
hans mark ett à två tusen kronor, och värdet af den utförda stenen från norra
hälften af Bohuslän har flera år uppgått till två à tre millioner kronor.
Öster om granitområdet vidtager en mäktig bildning af gnejs, som äfven
utbreder sig öfver hela södra delen af landskapet förbi Uddevalla ända ned
till Göteborg. På öfvergången mellan den äldre graniten och gnejsen vid
gränsen af Vätte och Bullarens härader träffar man en icke obetydlig
gångbildning af yngre granit eller så kallad pegmatitgranit, hvilken hufvudsakligen
uppträder i de högsta ryggarne af de kala och skoglösa fjällsträckningar, som
här gå fram. På några ställen har allmogen däraf i senare tider börjat hugga
kvarnstenar.
Utom de torfmossebildningar, som här och där, i synnerhet i länets
mellersta delar, finnas inströdda i sänkningarna mellan bergshöjderna såsom
en välkommen ersättning för den brist på bränsle, hvaraf dessa bygder i
allmänhet lida, förtjäna bland yngre aflagringar äfven de bekanta snäcklagren
eller snäckbäddarne att med några ord ihågkommas. Dessa bäddar, som
allesamman innehålla skal af sådana snäckor, hvilka ännu uppehålla sig i det
angränsande hafvet utanför kusten, träffas dels nära intill och helt obetydligt
ofvanom den nuvarande hafsytan, dels också på en höjd af ända, till sextio
meter öfver hafvet. Än utbredda i egna själfständiga lager, än utan ordning
sammanhopade i de små dalsänkningarna mellan grus- och bergkullarna, på
större eller mindre afstånd från kusten, bära de oemotsägliga vittnesbörd om
att en stor del af landet en gång i forna tider täckts af hafvet. Bland de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
