Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mänga ställen inom Bohuslän, där sådana snäcklager blifvit anmärkta, ha
Kapellbackarne utanför Uddevalla ådragit sig största uppmärksamheten så
väl för den mångfald af djurarter, hvilka den därvarande snäckbädden innet
håller, som för sitt höga läge öfver den nuvarande hafsytan, hvilket lärer
uppgå till sextio meter. År 1843 aftäcktes ett snäcklager på en höjd af
ungefär trettio meter öfver hafvet på hemmanet Röes ägor i Bro socken norr
om Lysekil, i hvilket lager man påträffade tre skelett, hvilkas läge tillika
med de täckande snäckhvarfvens orubbade skick tydligen visade, att de
tillhörde människor, som icke blifvit begrafna där, utan vådligen omkommit
under den tid, då själfva snäckbädden ännu fortfor att bilda sig under vattnet.
Kustlandet och de större öarne hafva en i allmänhet mycket bördig och
lättbrukad jordmån, bestående dels af sand, uppblandad med förruttnade
hafsalster, dels af lermylla, hvilande på en bädd af skalmärgel; det senare är
förhållandet på öarna Orust, Tjörn och Hisingen samt i vissa delar af Inland,
under hvilket namn hela fastlandsdelen af Bohuslän söder om Uddevalla
sammanfattas. Däremot har fjällbygden en mager jord, bestående antingen
af sand och stenblandad mylla eller af mojord och skogslera.
Den omgifvande naturen, inom hvilken man lefver och verkar,
näringsfånget med sin sysselsättning och sina särskilda vanor hafva alltid haft ett
stort, godt eller ondt inflytande på den mångskiftande varelsen människan,
men på få ställen inom riket är detta förhållande så i ögonen fallande som i
Bohuslän. Å fasta landet, med undantag af vissa kuststräckor, lefver en
allmoge, öppen, redbar, gästfri, hjälpsam, arbetsam och händig, till kroppen frisk
och härdad, hvilken ända till öfverdrift älskar sin hembygd, men som också
har sin mörka skuggsida af lättsinnighet, obändighet och stridslystnad. Längs
efter kusten och på öarna i skärgården, särdeles inom södra delen, lefver en
befolkning, sammansatt af de mest olika element. Den lifliga förbindelse,
som härstädes från urminnes tider ägt rum med nästan alla främmande
nationer, den mängd af människor, som i och för sillfisket hitströmmade från
alla delar af riket och sedan kvarstannade, har gifvit upphof till en folkstam,
som är helt olik den inhemska och som ej kan fritagas från de karaktersfel
och laster, som merendels äro till finnandes hos öboar. Den djärfhet och
kraft, som hafvets ständiga faror utvecklade, kom förr ofta i dagen just då
det gällde att trotsa lagens bud och särskildt genom smuggling undgå de
höga tullsatserna å vissa varor: vid de strider, som därvid uppstodo, gällde
ett människolif ofta litet nog. Nu är i detta afseende Bohuslän en lika
laglydig landsände som någon annan.
»Nu mera» - säger Holmberg[1]
– »äger bohusläningen ingen särskild
nationaldräkt, om man äfven i några härader skulle finna lämningar efter en
sådan. På kustlandet synes mannens helgdagsdräkt fordom bestått af en
lång tröja af blått eller svartbrunt vadmal,likadana knäbyxor med
silfverspännen, ljusblå strumpor och långskaftade stöflar, en randig ylleväst, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
