Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gränsskillnad mellan svenska, danska och norska väldena. Skäret, ett hundra metet
långt och lika bredt, upptages af stenreflar, busksnår och några gräsplättar,
utan tecken till att någonsin ha varit bebodt af människor. – Längre
norrut och väster om Hisingen ligger i Kattegatt en ögrupp af tre större och
flera mindre öar och skär, som med ett gemensamt namn kallas Öckeröarna
och ofta omtalas i våra fornsagor såsom ett älsklingstillhåll för vikingar.
Öckeröarna och den längre söderut belägna Brännö voro de vanligaste
mötesplatserna, då man öfverenskommit att företaga gemensamma härfärder, och
den, som hade lust att gifva och taga stryk, kunde alltid vara säker om att
där få sin önskan uppfylld.
Taga vi från Öckeröarna vägen åt nordost öfver Älfvefjorden, komma vi
till Göta älfs norra mynningsarm, den så kallade Nordre älf, hvars hela
längd från det ställe, där älfven grenar sig, är omkring halfannan mil. Något
mer an en mil från mynningen möta vi i älfven den långsträckta
Rangelholmen med lämningar af slottet Ragnhildsholm, som af den norske konungen
Håkon Håkonsön anlades 1256 och sedan en tid tjänade som tillflyktsort för
svenske konungen Valdemar och andre flyktige stormän, men efter
anläggningen af Bohus slott omkring 1310 synes ha förlorat sin betydelse och fått
förfalla. Midt för Ragnhildsholm låg fordom på älfvens norra strand det
gamla Konungahälla på slätten kring det nuvarande militärbostället
Kastellgården. På den tiden kunde Konghälla i viss mån anses som Norges
hufvudstad, ty dess konungar höllo ofta hof där och mottogo främmande furstar med
deras lysande följen. Särskildt omhuldades staden af Sigurd Jorsalafarare, som
där byggde en fast borg och en korskyrka af trä, hvilken häri begåfvade med
flera dyrbara minnen från sin österlandsfärd. Men endast fem år hunno
förflyta från hans död (1130), innan den stolta staden föll i grus, hemsökt och
utplundrad af en vendisk sjöröfvarflotta. Kort därefter anlades på den forna
borgens plats eller den nu så kallade Klosterkullen ett kloster, kalladt
Kastellklostret, som ägde bestånd till 1533. Staden uppbyggdes och
befolkades väl åter och omtalas ofta, särdeles i de borgerliga krig, som
under de följande århundradena hemsökte Norge, såsom en ort af både
vikt och betydenhet; men det anseende, den förut ägt, återvann den
aldrig. År 1568 blef den under det då började nordiska kriget sköflad
och bränd af de svenska trupper, som under Per Brahes befäl inföllo i
Bohuslän, och låg sedan under hela kriget i ruiner. Den uppbyggdes ännu
en gång på samma plats, men plundrades och förstördes ånyo af svenske
fältöfversten Jesper Kruus under Gustaf II Adolfs krig med Danmark, och
några år därefter vandrade plogen öfver det rum, där det minnesrika
Konghälla legat under nära trefjärdedels årtusende. År 1613 flyttades staden en
tredjedels mil längre i norr till den holme, på hvilken Bohus fästning under
tiden uppstått, och erhöll vid denna flyttning sitt nuvarande namn
Kongälf. Flyttningen afsåg att bereda den af krigets förödelser hårdt
hemsökta staden skydd under fästningens kanoner, men då icke ens denna
plats visade sig tillräckligt trygg, och då staden under Karl XI: s krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
