Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor del utfylles af de båda Bullarensjöarna och norrut slutar med
Iddefjorden och Svinesund.
Men vi återvända till Gullmarens mynning för att sedan fortsätta norrut
och göra bekantskap med norra Bohusläns kustbygd. Ytterst på Stångenäset
finna vi det lifskraftiga Lysekil, Sveriges i senare tider mest besökta badort
och största köping, hvars upphöjelse till stad är snart förestående,
medelpunkten för bohuslänska skärgårdens handel och sjöfart, salterirörelse och
stenhuggeriindustri. De till badanstalten hörande anläggningarna upptaga
samhällets södra del utmed Gullmaren, men själfva köpingen sträcker sig
tvärs öfver den smala landtungan och har en fiskehamn äfven på näsets
nordvästra sida.
Längre norrut och midt för inloppet till Åbyfjorden, som intränger
mellan Stångenäset och det nordväst därom belägna Sotenäset, ligger den i
etnografiskt hänseende ryktbara Malmön, där ännu i midten af nittonde
århundradet fanns ett litet samhälle, som strängt afsöndrade sig från den
kringboende befolkningen och hvars medlemmar gissningsvis betraktats som en sista
kvarlefva af södra Skandinaviens urfolk. En kort växt, obehagligt ansikte,
gnällande uttal, en ytterlig folkskygghet, högst svaga själsförmögenheter och
en märklig hufvudskålsbildning utmärkte detta egendomliga öfolk ifrån deras
grannar, hvilka icke sparade på sitt gyckel och vanligen hedrade dem med
benämningen »Malmöbarn» eller »Malmöpyttar». Själfva hade de bevarat
en tradition om att deras stamfäder efter många missöden och förföljelser
omsider landat och bosatt sig på deras lilla ö. Sedan större delen af den
manliga befolkningen drunknat vid ett storfiske, började inflyttningar från
andra orter, som alltjämt fortfarit och åstadkommit en rasblandning, så att
numera inga »Malmöbarn» af det gamla slaget äro att finna. – På Malmön
gjordes början till den bohuslänska stenhuggerinäringen, och nu är Malmön
ett enda stenhuggaresamhälle samt inköpt af ett för ändamålet bildadt bolag.
På sydänden af det nyss nämnda Sotenäset ligger fiskeläget Grafverna,
som fått sitt namn af den begrafningsplats, som Margareta Hvitfeld där
upplät för skeppsbrutnas lik, hvilka här ofta uppkastas på stranden. Platsen
har äfven fått det mera välklingande namnet Kungshamn, som dock ej lyckats
vinna allmännare användning. På en ö strax utanför ligger fiskläget Smögen.
Fortsätta vi färden uppåt kusten, passera vi först ännu några fisklägen, såsom
Hunnebostrand och Bovallstrand samt komma sedan till den jämförelsevis
betydande handelsplatsen Fjällbacka och en mil längre norrut till den ännu
större handelsplatsen Grebbestad, som tillika är en enkel, men ganska väl
utrustad badort. Såväl i Fjällbacka och Grebbestad som i det på Sotenäset
belägna Askum äro nyligen vackra granitkyrkor byggda, och man har här,
ovanligt nog, haft den goda smaken att ej förstöra de präktiga stenblockens
naturliga utseende genom påsmetadt kalkputs. Till Grebbestad är äfven länets
folkhögskola med egna byggnader, slöjdskola och skolkök förlagd. Den
omgifvande Tanums socken är en af Bohusläns bästa och folkrikaste bygder,
och byn Hede 1/2 mil från kusten är som affärsplats lika liflig som mången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
