Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
midten en lanterna omgifven af en altan. Vid en vådeld, som i början af
1700-talet lade den närliggande Uppgrenna by i aska, antändes äfven
Brahehus slott och nedbrann i grund, sedan det stått föga mer än ett halft
århundrade.
Något öfver en half mil från Grenna ligger Visingsö, Vätterns största ö och
fordom medelpunkt i Braheska grefskapet. Ön, hvars längdriktning
sammanfaller med Vätterns, har en längd af knappt halfannan och en bredd af något
öfver en fjärdedels mil samt kan betraktas såsom en bergfri, skoglös
plattad ås, som från alla sidor sluttar jämt mot sjön. Själfva stranden har
form af en tvärbrant stupande jordvall af tre till fem meters höjd. Visingsö
är rikt på ättehögar och andra fornminnen. I början af den kristna tiden,
under tolfte och trettonde århundradena, spelade ön en ganska lysande rol,
enär de svenske konungarne då mestadels hade sitt säte och sin
hofhållning där. Pä ön ha fordom legat två slott, Näsbo eller Näs på öns
sydände och Borga slott på nordvästra kusten; i följd af Vätterns ständiga
inkräktningar på östranden, hvilka under första tredjedelen af detta århundrade
utgjorde i medeltal två fot årligen på öns nordände, ligger den sannolika
platsen för Borga slott nu ett godt stycke ut i sjön, och af Näsbo slott
finnas några lämningar kvar i själfva vattenbrynet. På Borga slott residerade
konungar af Sverkerska och Erikska husen och på Näsbo slott bodde och
dog Magnus Ladulås. Enligt folktron ha två konungar samtidigt bebott
hvar sitt slott och legat i strid med hvarandra, och härom fortlefver ännu
följande saga.
Med anledning af en mellan konungarne på Näsbo och Borga slott
uppkommen oenighet vidtalade Näsbokonungen trollkarlen Gilbertil, som bodde
i Ölmestads socken på Smålandsstranden, att skilja ön genom en graf i två
delar. Denne åtog sig arbetet och började gräfningen på Näs ägor, där ett
djupt hål än i dag leder under jorden. Konungen på Borga slott, som fått
veta Gilbertils förehafvande, sökte förmå honom att afstå därifrån; men då
detta icke lyckades, vände han sig till Kettil Runske, en annan beryktad
trollkarl, om hvilken sägner finnas både från Västergötland och från det inre
Småland. Denne lofvade sitt biträde och medföljde till Visingsö på en till honom
afsänd större båt, men »var ej i syne» för besättningen, som likväl märkte
hans närvaro däraf, att fartyget af hans tyngd nedtrycktes ända till relingen.
När de kommo närmare Borga slott, blef farkosten i hast lättad, hvaraf de
kunde förstå att jätten var urgången. Gilbertil hade då hunnit med sitt
arbete till norr om Kumlaby, ungefär halfvägs öfver ön; där lät Kettil
jorden öppna sig öfver Gilbertil och befallde honom att genast upphöra med
gräfningen. Då befallningen icke åtlyddes, utan upptogs med hån och spott,
kastade Kettil Runske sin med runor besatta trollkafvel mot Gilbertil. Denne
uppfångade kafveln i luften med bägge händerna, men därvid fastnade dessa,
så att han icke kunde lösgöra dem. Han försökte då att bryta sönder kafveln
med fötterna, men äfven dessa fastnade. I ytterligt raseri frestade han då
att med tänderna slita lös den förtrollade runstafven, och nu fastnade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
