Genom Sveriges bygder / 313 (1896) Author: Herman Hofberg, Johan Velander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dit en statens skogsskola blifvit förlagd; längre söderut märkes en löfskogsprydd
trakt kring Hornsjön och Horns kungsladugård; både norr och söder om
sistnämnda trakt finnas områden, där marken utgöres af lättbrutna och lättslipade
kalkstensskifvor och hvarifrån massor af trottoar- och trappstenar
utföras; mellan dessa ödsliga stenfält finnas dels sidlända ängar, dels sandiga
åkerfält, men föga trädväxt; slutligen äro socknarna närmast nordost om
Borgholm kända för sin trädlöshet och bördighet – jordmånen är där
stenblandad svartmylla eller god sandjord.

Bild från Ölands västra landborg.

Södra och större delen af ön visar i stort sedt ett mera enformigt
skaplynne. Stiger man från det ofvan nämnda strandbältet utmed Kalmar sund
upp på Västra landborgen och upp i något af de på denna belägna kyrkornas
torn samt blickar österut, har man framför sig en mer än milsbred, knappt
märkbart sluttande kalkstenshed. Här och hvar finnas grunda sänkor i denna,
från hvilka vattnet endast med stor möda och kostnad kan afledas till östra
stranden och hvilka nu bilda sidlända ängsmarker, mossar eller, på några
ställen, öppna gölar. Vattenafledningen försvåras äfven däraf, att utmed östra
kusten går i allmänhet på ett par kilometers afstånd från stranden en
tämligen sammanhängande sandås, som kallas Östra landborgen och utan tvifvel
är en forntida strandvall. Öster om denna är jorden merendels starkt
sandblandad och markens sluttning ned mot stranden starkare. Mellan båda
landborgarne åter är kalkhällen under de öfversta tre milen söder om Borgholm
i allmänhet så pass vittrad eller mullbetäckt, att byarne med sina åkerfält
och löfträdsskogar ligga spridda öfver hela landet, ehuru störst och tätast
utmed landborgarne. Söder om detta bälte eller på den sydligaste
tredjedelen af ön ligger däremot kalkhällen nästan öfverallt i dagen och bildar den
för Öland utmärkande alfvaren. Endast kort gräs och små, torra, förkrympta
växter finna rotfäste på dess yta eller i dess remnor och lämna ett knappt
fårbete. Men som marken i alla fall är uppdelad mellan bondgårdarna i de
långa byarna utmed landborgarna, skiljas de olika
lotterna från hvarandra genom glesa, smala
stenmurar, bildade af ur marken uppbrutna
kalkstensflisor. För alla utom för
växtsamlaren, som här
finner åtskilliga
sällsynta, för Öland
egendomliga så kallade
alfvarväxter, erbjuder denna
del af landet en
tämligen tröstlös anblick.

Utmed båda landborgarna går öns hufvudlandsväg, och längs denna
ligga på några kilometers afstånd från hvarandra långa byar af bondgårdar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>