Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gotland har i många afseenden gammaldags förhållanden att framvisa,
och dess minnesmärken i byggnadsväg, såväl de storartade ruinerna som de
många ännu oförändrade landskyrkorna, gå nästan alla tillbaka till medeltiden.
Kärleken till hembygden är mycket utpräglad, och i befolkningens fäderneärfda
seder ingå många vackra drag, särskildt de friska folklekarna, som samla hela
bygdens manliga befolkning till fredlig idrottstäflan under sommarsöndagarne.
»På ön Usedom vid Pommerns kust» – så berättar sägnen – »låg
fordom det stolta Vineta, som på sin tid var den största och rikaste
handelsstaden i norden. Vid år 800 öfversvämmades den af Östersjöns böljor och
nedsjönk i hafvet. De borgare, som lyckades rädda sig, öfverflyttade då till
Gotland och byggde sig där en ny stad, som de kallade Visby.» – Om Visbys
anläggning meddelas en annan berättelse, som förtjänar större tillit, i
bihanget till Gotlandslagen, där det heter: »Då de ännu hedniska gutarne
(gotländingarne) seglade med handelsvaror till andra land, sågo de där kristna
seder, läto döpa sig och hemförde kristna präster. En man, som hette Botair
af Akebäck, byggde den första kristna kyrkan (i Valls socken); men detta
kunde det hedniska folket icke fördraga, utan uppbrände kyrkan, hvarefter
platsen där hon stod ännu kallas Kulstäde (Kolplatsen). Vid samma tid var
mycket blotande i Vi, och där byggde han en ny kyrka; men när folket
ville uppbränna äfven denna, gick han själf upp i kyrkan och förklarade, att
om de ville bränna denna, skulle de äfven bränna honom. Botair var själf
rik och hade till hustru en dotter af den rikaste man, Lickair den vise, som
bodde på det ställe, som nu kallas Stenkyrka. Denne, som rådde mest den
tiden, kom sin måg till hjälp och sade till hedningarne: ’Framhärden icke
i att vilja bränna mannen och hans kyrka, ty hon står i Vi, det är ett heligt
rum, nedanför klinten’; och så fick Botairs kyrka blifva i fred. Hon var
invigd med alla helgons namn och stod på samma ställe, där sedan S:t Peters
kyrka byggdes (mellan Hästgatan och Klinten eller Vårdklockebacken). Hon
var den första kyrka på Gotland, som icke blef bränd. Någon tid därefter lät
Lickair döpa sig med hela sitt hus och på sin gård bygga en kyrka, som hette
Stenkyrka. Det var den första kyrka på landet i norra tredingen. Sedan
gutarne fått kristne mäns seder, lydde de Guds bud och lärde mäns
undervisning och antogo allmänt kristendomen af fri vilja och icke af tvång.» – –
Den anförda gutasagan nämner väl icke tiden, när dessa händelser
tilldragit sig; men efter all anledning planterades kristna läran på Gotland icke
långt efter kristendomens predikande i Västergötland, och från denna tid
torde man väl få räkna uppkomsten af Visby, då med det hägn, som
kristendomen skänkte de fredliga yrkena, ett åbolag af krämare och sjöfarare
sannolikt genast var färdigt att nedsätta sig omkring den kristna kyrkan i Vi. –
Visby når väl således icke så långt tillbaka i ålder, som en och annan bland
de andra städerna vid Östersjön, men platsen kunde draga fördel af de
vidsträckta handelsförbindelser, som öns inbyggare redan långt förut knutit både
i östra och västra Europa, samt lyckades snart vida öfverglänsa sina medtäflare.
Gotlands fördelaktiga läge som en stapelort för handeln mellan de på ömse
sidor om Östersjön liggande länderna, öns oberoende, som knappt någon gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
