Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kappelhamnsviken, som från norr inskjuter öfver en mil i landet.
Stränderna omkring Kappelshamn utgöras af tvärbranta, trapplika strandsättningar,
bildade af hafsvattnet under landets långsamma höjning öfver hafsytan. Dessa
forntida strandhöjder, hvilka nu äro bevuxna af tämligen reslig barrskog,
utgöras af idel rundslipad kalkstensklapper och likna regelbundna vallar, höjande
sig öfver och behärskande hvarandra. – En half mil söder om
Kappelhamnsviken ligger Lärbro kyrka vid den hufvudlandsväg, som från Visby går åt
nordost snedt öfver ön till Fårösund. Vid denna kyrka finnes ännu kvar
dess i den äldsta kristna tiden uppförda, för Gotlandskyrkorna under den
oroliga medeltiden icke ovanliga försvarstorn eller kastal (kastell).
 |
| Fårö kyrka. |
Fårösund anses utgöra en ypperlig och rymlig örlogshamn, hvars
innehafvande och användning till flottstation i händelse af ett krig mellan
England och Ryssland skulle vara af så stor vikt för det förra, att man trott sig
behöfva genom inloppens befästande hindra eller åtminstone försvåra tillträdet
för den af makterna, som ansåge Fårösunds besittning viktigare än
neutralitetens respekterande. Denna ö, som bildar liksom Gotlands norra spets, är,
ehuru bergig, tämligen lågländ och har flygsandsfält vid norra kusten. Den
bebos till större delen af sjömän, lotsar och fiskare, som här föra ett hårdt
och sträfsamt lif. Ofta få män och kvinnor »ligga på vrak» flera
mil till sjös, och det ej sällan på senhösten ända fram emot jul i
storm och oväder. Ännu mer pröfvande äro jakterna på drifisen
om våren efter »kuten», hafssälen. Icke sällan måste jägaren,
väpnad med sitt spjut, och så långt ifrån land, »att skogen ej ser större
ut än en hästman», låta
vräka sig omkring i flera dygn i mörker, storm och snöyra. Ofta halfdöd af
köld och svält samt uttröttad af att släpa de dödade »kutarne» bland
ismassorna, faller han i en dold vak, då ej annan räddning finnes, än att kläda
af sig på isen och springa sig varm igen; sådana våghalsar hafva emellertid
en berghälsa, och de flesta återvända också lyckligt med det dyrbara bytet
till hemmet och den varma brasan. Men stundom går det ej så lyckligt.
Så fingo år 1603 om våren femton Fåröbor, som gått ut på kutjakt, då isen
hastigt dref från land, i hårdt väder följa drifisen och lifnära sig af rått
sälkött, tills tre af dem landade på Sandön och de andra tolf först efter
fjorton dagar kommo till Stockholmsskären. Alla blefvo dock slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:54:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bygder/0390.html
