Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bleking
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudstad, det 1600 anlagda och till gränsfästning mot Sverige ämnade
Kristianopel, som redan 1677 förlorade sina stadsrättigheter och seåan varit
en mycket obetydlig köping, till hvilken sällan någon främling hittar väg:
till och med sitt nobla namn har den på ortens språk fått afkortadt till
»Nobelen». Före Kristianopels anläggning var Lyckå eller Lyckeby vid
Lyckebyåns mynning hufvudstad i östra Bleking och hade då ett befäst slott,
som sedan raserades: några delvis med murgröna öfvervuxna lämningar däraf
finnas dock ännu. Lyckeby är en stor köpingslik by med åtskilliga fabriker
och natursköna omgifningar. Ån bildar invid byn ett vattenfall, och ett
stycke längre norrut ligger Augerum med ett mindre fall och kvarnar samt
en anslående utsikt nedåt åns af lummiga träd infattade lopp. Äfven strax
ofvanför Augerum upp till Lyckeåborgs spikhammare bildar ån med sina
forsar en vacker tafla, men nämnda utsikt har mer än något annat bidragit
till Lyckeby dalens rykte som en af Blekings vackraste nejder (mången säger
med öfverdrift: »den allra vackraste»). Den utgör också den viktigaste och
medels små ångbåtar lätt tillgängliga sommarutflyktsorten för det närbelägna
Karlskronas invånare.
Karlskrona har både för sin tillkomst och sin nuvarande betydenhet
att tacka behofvet af en skyddad, äfven under vintern tillgänglig hamn för
svenska örlogsflottan. De forna segelfartygen kunde ej häller så som nutidens
järnångare reda sig mot isen, och då svenska flottan hade sin hufvudstation
i Stockholmsskären, kunde den utlöpa först långt fram på våren. Olägenheten
häraf gjorde sig ofta gällande vid sjökrigen under Sveriges storhetstid och
särskildt under Karl XI:s krig med Danmark, och som Bleking då blifvit
svenskt, kunde man tänka på att inom dess skärgård finna en lämplig plats.
Två för sjöröfveri 1677 dödsdömde Blekingsbönder lära mot löfte om
benådning ha utpekat den nuvarande örlogshamnen för amiral Hans Wachtmeister,
som också sedan fick ledningen af både Karlskronas anläggning och flottans
nybyggnad.
Omedelbart intill Blekingsstranden ligger den rätt stora ön Vämmö och
söder om denna i en rad öarna Pantarholmen, Trossö, Lindholmen och
Söderstjärnan. Vattnet mellan de förstnämnda var så grundt, att en fast bro där
kunde anläggas medels utfyllning, men mellan Trossö och de två sistnämnda
holmarne var djupet tillräckligt för de största linjeskepp, alltså ypperlig plats
för en örlogshamn. Formen på Trossö närmar sig till en kvadrat med 1 1/2
km. långa sidor, men med en utskärning i nordvästra hörnet.
I slutet af 1679 besökte Karl XI själf Trossö och fann platsen lämplig
till flottstation. Han vände sig därför till öns ägare, bonden Vittus Andersson,
med begäran att få köpa ön, men Vittus svarade, att ön ej vore fal.
Konungen var enträgen, men Vittus var otillgänglig både för goda ord och för
hotelser samt gaf konungen ohöfliga svar. Kort därpå blef han anklagad för
att genom vilseledande eldar ha vållat skeppsbrott på stranden af sin ö och
insattes på Karlshamns skans. Samtidigt påbörjades utstakningen af den nya
staden efter en af Erik Dahlberg uppgjord stadsplan, och Vittus fann nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
