Genom Sveriges bygder / 380 (1896) Author: Herman Hofberg, Johan Velander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Minnesvården öfver slaget vid Lund. Rest 1879.

nedåt stranden af Höje å, dels en milslång och därför mindre skönjbar
sluttning mot norr och nordost ned emot Käflinge å. På denna senare sluttning
var det som slaget vid Lund utkämpades: midt på densamma hade
danskarne vid byn Skälshög sitt välförsedda läger, som eröfrades och
togs i besittning af svenskarne. Och på höjden Sankt Libers hög eller
Sliparebacken strax norr om Lund var det, som segern slutligen af gjordes. På
tvåhundraårsdagen af slaget hölls en minnesfest vid hvilken
framkastades tanken att resa »en försoningens vård på den blodigaste af Nordens
valplatser», och kort därefter utgick en af 27 svenske och danske män af olika
samhällsklasser undertecknad inbjudning härtill. Tre år senare aftäcktes
minnesvården, en hög obelisk, som är omgifven af gamla kanoner, mörsare
och kulor, och som bär en vacker försonande inskrift.

Då man nalkas Lund från nordost, ser man på grund af de ofvan
nämnda höjdförhållandena endast dess kyrktorn höja sig bakom en liten lund
på krönet af åsen; denna lund är den af Tegnér besjungna Helgonabacken,
och på sluttningen därifrån ned mot Höje å ligger den urgamla staden Lund.
Redan i hednatiden omtalas den som en rik och blomstrande stad, omgifven
med trämurar och ofta ett mål för främmande vikingars roflystnad, ty Höje å
lärer då ha varit segelbar ända upp till staden. Efter kristendomens införande
i landet blef Lund icke blott hufvudorten i Skåne, utan på visst sätt Danmarks
förnämsta stad, där rikets konungar hyllades och vanligen också kröntes. År
1060 fick Lund sin förste biskop, Egino, under hvars tid grunden började
läggas till domkyrkan. Fyrtiofyra år senare gjordes det till ärkebiskopssäte
för de tre nordiska rikena. I öfver fyrahundra år residerade sedan
ärkebiskopar i Lund, och under de många världsliga strider, i hvilka dessa andliga
herrar så gärna togo del, fingo naturligtvis stadens invånare äfven sin andel
af oroligheterna. Redan under ärkebiskop Askers tid yppade sig ett sådant
tillfälle, då ett stort antal åtföljde honom till Fotevigs slag, där den
blodbesudlade kronpretendenten Magnus Nilsson förlorade lifvet. Ärkebiskop Eskil,
Askers efterträdare, förde Lundaboarne till en ny strid, äfvenledes för en
kronpretendents räkning, nämligen Erik Lams, hvilken ock lyckades tillvinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>