Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har Rösjöholm ett hänförande läge. Fordom låg ett starkt befäst slott med
7 torn, uppfördt 1553, på en holme i Rösjön, men detta raserades under
Karl XI:s krig.
Nära Rönne ås mynning ligger staden Engelholm, på två sidor omfluten
af ån och genom en rätt stor tallplantering skild från Skelderviken.
Engelholm var stad i början af 1500-talet, men fick sina nuvarande stadsprivilegier
först 1767. På 1850-talet byggdes dess hamn vid Rönne ås mynning, och
invid denna har under de senaste åren uppvuxit en badort, där en mängd
skånska familjer pläga tillbringa sina somrar.
Ej långt norr om Engelholm ligger det förr stora, nu delade godset
Engeltofta, som i början af detta århundrade var en af Sveriges bäst skötta
egendomar och då såldes till Karl XIV Johan för 600,000 kr., en efter
dåtida pris på jord väldig summa. Den tillsatte förvaltaren vanvårdade dock
godset, som sedan såldes till familjen Ödmansson, i hvars ägo större delen
däraf ännu befinner sig.
I Skånes nordvästligaste hörn ligger det lifliga fiskeläget Torekov och
därutanför den mest af harar bebodda Hallands Väderö, hvars stränder
årligen äro skådeplats för en mängd skeppsbrott. På Hallandsåsens mot
Laholmsbukten brant stupande nordsida ligger köpingen Båstad, som vid tiden
omkring 1500 var en icke obetydlig stad, hvarom ännu dess rymliga,
treskeppiga spetsbågskyrka erinrar, men som sedan haft en föga händelserik historia.
I vår tid har den blifvit en ganska besökt och genom Västkustbanan lätt
tillgänglig badort. Vatten och luft äro här af yppersta slag, och för dem,
som orka sträfva upp för åsen och njuta af utsikten därifrån, har platsen
äfven i naturskönhetsväg ej så litet att erbjuda.
Skånes folktäthet har ledt till att järnvägarna där fått större utsträckning
än i något annat landskap. Kort efter det Södra stambanan öppnats 1864,
knötos därtill enskilda järnvägar till provinsens större städer, nämligen från
Hässleholm till Kristianstad, och från Eslöf dels till Landskrona och
Helsingborg, dels till Ystad. På 1870-talet tillkommo järnvägarna Malmö–Ystad,
Lund–Trelleborg, Landskrona–Engelholm, Helsingborg–Hässleholm och
Kristianstad–Sölvesborg. På 1880-talet byggdes dels ett helt nät af
järnvägar i nordöstra Skåne med Kristianstad till medelpunkt, dels Västkustbanans
södra del från Helsingborg uppåt Halland och i täflan därmed Malmö–Billesholms
järnväg, dels några mera lokala banbitar, såsom Simrishamn–Tomelilla,
Börringe–Östratorp (längst söderut), Lund–Käflinge,
Malmö–Limhamn och Åstorp–Höganäs, dels slutligen en strandbana genom
Söderslätt från Malmö till Trelleborg och vidare bortåt Ystad. Härmed tyckes
behofvet kunna vara fylldt för ett slättland med utmärkta landsvägar, där ej
såsom i bergslagsbygden ständig forsling af tunga varor backe upp och backe
ned rent af tvingar till åstadkommande af lättare samfärdsmedel. Men Skånes
järnvägar ha år för år betalt sig bättre, och därför byggas alltjämt nya.
Under 1890-talet ha följande järnvägar byggts: två banor från Markaryd i
sydvästra Småland, en till Hässleholm och en till Åstorp; en smalspårig banbit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
