Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jämtland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vandring kommit upp på Hummelns krön, 513 meter öfver stationen och 893
meter öfver hafvet, har man hela södra halfkretsen af Skutans synfält
vidöppen framför sig. Under senare hälften af denna vandring har stigningen
varit nära 2 meter på 7, och äfven en van vandrare undgår svårligen att nu
känna sig trött. Också nöjer sig mången med den utsikt, som här bjudes,
och den skänker också riklig lön för mödan. Fjällen se från en mindre
upphöjd synpunkt högre och därför mera imponerande ut, och man är ännu
ej så högt öfver trädgränsen, att det öfverväldigande intrycket af den döda
naturen undantränger intrycket af lif och grönska.
Men det är den åt alla håll öppna fjällsynen vi längta efter. Och ännu
äro vi blott halfvägs till toppen. Den väg, som återstår, är dock vida mindre
brant, än vägen upp till Hummeln, blott 1 meters stigning på 6, men i
stället är den vida sämre, särskildt efter regnväder. Små slätter med tjärnar,
som äro isbelagda långt fram på sommaren, här och där vägsträckor med lösa,
skarpa stenar, en trång klyfta, som knappt har ett grönt strå, men ändå
kallas »Gröna dalen», och snöfält här och där på sidorna om stigen, – sådan
är marken på Åreskutans öfre del. Ändtligen når man högsta toppen, 1,420
meter öfver hafvet och 1,040 meter öfver stationen. I det fjällpanorama, som
nu utbreder sig, bilda Hundshögen, Anariset, Helagsfjället, Syltopparna
och Snasahögarna de yttersta och högsta topparna i södra halfrunden; västerut
ser man järnvägen ringla sig fram genom Åredalen och in mellan lägre fjäll,
obygder och ödemarker; norr om dessa reser sig fjället Kälahögen i väster
och Anjeskutan i nordväst, i nordost framträder starkast det smäckra Ansätt.
Och med de snöskimrande eller blånande fjällen som ram ligger landskapet,
uppfylldt af sjöar med leende, odlade stränder, utbredt som en karta för
åskådarens fötter. Åt öster öfverskådar man hela Storsjöslätten, och blicken
når bort ända till de vida skogs- och bergstrakterna vid Ångermanlands och
Medelpads gräns. Det är en tafla, som sent glömmes af den som sett den.
Uppe på Skutans topp är det i allmänhet omkring 10 grader kallare
än vid dess fot, och om oväder mellankommer, kan här äfven i hetaste
sommaren bli bistert och kusligt nog. Det ödslighetsväekande i fjällnaturens storhet
gör sig vid mulet väder starkt gällande. Numera kunna emellertid Skutans
bestigare finna skydd mot oväder i de turisthyddor, som Svenska
turistföreningen låtit uppföra, dels på Hummeln, dels på högsta toppen af berget.
Tanken att anlägga en »hissbana» upp till Hummeln har blifvit ej blott
framkastad, utan ock med sakkännedom diskuterad, och måhända är den tid ej
aflägsen, då Åreskutan, »Sveriges Rigi», lockar massor af ej blott fjällvandrare,
utan äfven mera makliga turister och bröstsvaga sjuklingar att hvila ut på
dess fjällsidor.
Närmaste station bortom Åre är Dufed, utgångspunkt för utflykter dels
till det kala Mullfjället, hvars ståtliga utsikt genom utstakad väg, broar och
trappor samt turisthydda på toppen gjorts lätt tillgänglig, dels till Tännforsen.
Tre kilometer väster om stationen ligger Dufeds skans, anlagd 1658
och »raserad» 1734, men dock ännu väl bibehållen: här restes i september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
