Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till en början följer järnvägen Faxälfvens nedre lopp förbi det präktiga
fallet vid <i<Forse järnbruk</i> och fram till Långsele station. Här leder en bro
öfver älfven till kyrkan på norra stranden, järnvägslinjen till Sollefteå med
dess fortsättning till Härnösand tager af åt öster, och Norra stambanan
fortsätter åt norr, går öfver Faxälfven på en 120 meter lång bro och kommer in
i den härliga dalen kring Faxälfvens utlopp i Ångermanälfven. Sedan den
ofvan nämnda Forsmobron passerats, stiger banan allt högre upp öfver älfven,
går in mellan höga skogsbackar, framkommer till Selsjön vid en täck insjö
och fortsätter sju mils väg genom stora, djupa skogar, i hvilka blott på
enstaka ställen utsikter öppna sig öfver odlade dalgångar och mindre sjöar, tills
man framkommer till det öppna Mellansel, där bibanan till Örnsköldsvik
utgår från stambanan. Denna senares fortsättning uppåt Västerbotten går
visserligen fortfarande tidtals genom skogsmark, men vid dess öfvergång af
Gideåälfven med dess forsande ström mellan branta stränder börjar landskapet
visa en allt bördigare prägel, och vid Trehörningsjö befinner man sig midt i
en utpräglad kulturbygd rundt omkring en vacker insjö. På järnvägslinjen
genom den del af Ångermanland, som tillhör Västerbottens län, äro broarna
öfver Lögde älf och Öre älf det märkligaste: den senare är 169 meter lång
med 4 spann, ligger 38 meter öfver älfven och har kostat 354,000 kronor.
Järnvägen från Mellansel till Örnsköldsvik går fram i Moälfvens vackra
dal, vackrare ju mer man närmar sig kusten med dess djupt inträngande
fjärdar. Sista stycket går utmed stranden af de sköna bergomkransade
Själevads- och Happstafjärdarna. På ett i den förra utskjutande litet berg reser
sig Själevads år 1880 byggda åttkantiga, 2,000 personer rymmande kyrka
med kupol och spira högt öfver nejden. i
Örnsköldsvik anlades 1842 och fick namn efter landshöfding Per Abraham
Örnsköld. Det var köping till 1893, då det upphöjdes till stad. Dess hamn
är i alla afseenden utmärkt: stor, djup och trygg. Själfva staden är
regelbunden, snygg och hemtreflig med vackra parker och sköna omgifningar;
och segelleden in till staden är något af det fagraste Norrlands hela kust har
att uppvisa.
Ångermanlands kustbygd är af gammalt prisad för sin naturskönhet.
Vare sig man följer landsvägen utmed kusten eller färdas med ångbåt där
utanför, får man ett rikt förråd af omväxlande, hänförande landskapsbilder
att skåda. Hafsbandets klippor fängsla ögat genom sina underliga, trolska
former. Mellan öar och skär tränga vikar djupt in, hägrande i
sommarsolens mångskiftande belysning; stundom reser sig ett högt, brant berg ända
ute i hafsbrynet. Särskildt är den flertungade fjärd, som norr om
Nordingråhalfön och ungefär halfvägs mellan Örnsköldsvik och Härnösand tränger in
i landet, omgifven af ståtliga omkring 300 meter höga berg, såsom
Skuluberget och Kolmilan. Och Nordingrå söder därom prisas som den mest
typiska och fulländade sammanfattningen af hela landskapets naturskönhet: det
är en halfö, sargad af två fjärdar österifrån och nästan omslutande en från
söder inträngande bred, örik vik; det har en mängd fristående höga berg, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
