Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västerbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom det ojämna landet slingrar sig fram till foten af Aavasaksa, där den
förenas med Torne älf. Berget har ingen ovanlig höjd, men det ligger nära
polcirkeln, och så väl därför, som emedan horisonten är någorlunda jämn,
synes härifrån midsommarsolen hela natten, då vädret är klart och himmelen
molnfri. Från Aavasaksa fortsätter vägen till Korpilombolo by, från hvilken
en tur kan företagas till Kengis bruk vid Torne älf, det äldsta i Norrbotten.
Om man från Korpilombolo tager vägen söderut till Neder-Kalix, passerar
man nära förbi det praktfulla, vattenrika Jokkfallet, bildadt af Kalix älf, och
från hvilket en utflykt kan göras till det synnerligen storartade Linafallet,
där Lina älfs vatten från en höjd af 17 meter störtar sig i Ängesån. Nära
Öfver-Kalix by reser sig det höga Lappberget, från hvars topp midnattssolen
synes under en vecka, och från hvilket man har en hänförande utsikt öfver
älfvens slingrande dal, omgifven af talrika sjöar och kullar.
Som de förnämsta platserna i Västerbotten äro belägna vid kusten, hafva
vi mellan Umeå oci Luleå följt landsvägen efter Bottniska viken. Snabbaste
förbindelsen mellan dessa båda städer uppnås dock genom att begagna sig af
den nyligen fullbordade bibanan mellan Umeå och Vännäs och från
sistnämnda station fortsätta med Norra stambanan till Boden samt därifrån med
Gellivarebanan till Luleå. Stambanan är i allmänhet dragen genom ödsliga
och osköna, starkt kuperade trakter, genom sköflade skogar, milsvida mossar,
hedar och steniga fält.
Ej långt från Vännäs station bildar Ume älf den storartade, öfver 500
meter långa Fällforsen, hvilken som namnet antyder är bildad både af fall
och forsar. I midten af det större fallet brytes och delas vattnet genom en
stor klipphäll, nedanför hvilken det åter förenar sig i brusande, skummande
hvirflar. Sedan banan vid Tvärålunds station slingrat sig genom rika
ängsmarker, fortsätter den förbi mörka, skogklädda höjder till Vindelälfven, som
öfvergås på en storartad järnbro. Nära denna har man från en hög klippa
en hänförande utsikt öfver den skummande floden och dess vackra, med
barr- och löfskog smyckade stränder. Härifrån fortsätter banan förbi Degerfors
bördiga nejd och väl bebyggda by, följer därefter på något afstånd Vindelälfven
och framkommer till Hällnäs station, från hvilken man har en anslående
utsikt öfver strömmen och de skogklädda höjderna i fjärran. Sedan banan
lämnat Vindeldalen, fördjupar den sig i en vild och ödslig nejd, passerar
Bastuträsks station, belägen ej fullt två mil från Finnfallet, slingrar sig genom
ett flackt och enformigt landskap med ofantliga mossar och uppnår slutligen
Långträsk, första stationen inom Norrbottens län, för att sedan fortsätta
förbi myrar, moräner och små insjöar fram till Älfsby station vid Pite älf.
Man är nu inne i Pite älfs dalgång, kantad af grönskande ängar och odlade
bygder, och banan framgår genom nya skogsbygder fram till Lule älfs öppna,
ofvan omtalade dal vid Boden. På grund af Bodens egenskap af
föreningspunkt för såväl de båda järnbanorna som flera viktiga vägar till det inre af
landet samt genom de närbelägna bergens dominerande läge öfver de
omgifvande öppna slätterna, är dess befästande ifrigt ifrågasatt, och man har till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
