- Project Runeberg -  Från bygd och vildmark i Lappland och Västerbotten, Luleå stifts julbok / 1915 /
21

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NÄR GUD VAR I STORMEN.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

let.» »Gud, jag är din», svarade Outtorm. Då grepo liksom
järnhårda händer fast i kåtan. De sleto och revo. Och
inom några ögonblick rycktes hela tältet upp och försvann
som en grå stormsky.
Under bar himmel! Men det fanns ju ingen himmel
den dagen — bara is och snö och storm. Jo, något av
himmel fanns ännu kvar i Guttorms hjärta, tron på Gud,
och det var den, som nu gav honom kraft att handla.
Med förenade armar slogo far och mor en säker
skyddsmur kring barnaskaran — 6 stycken, den minste ännu i
kompsion. En rissla (en mindre släda för ren) lyckades far i
hast rädda undan stormen. I nästa ögonblick lågo barnen
i den. Guttorm spejar efter en ren. Icke ett renhorn syns.
Där stå de nu, far och mor, på var sin sida om risslan,
fasthållande den på samma gång som barnaskaran med starka
bönearmar.
Stormen tilltar och viner, slår och piskar den arma
familjen. Barnen gråta, mor jämrar sig, men far ropar ur
djupet: »O, Gud, förbarma dig över oss för Jesu Kristi skull!»
Och vad sker? Jo, den lilla slädan börjar glida, och jagad
av stormen rusar den snart åstad med samma hastighet. Far
och mor ha nog att göra att hålla i, där de stå på medarna
och försöka styra — varthän veta de icke. Men att det är
en annan, som hjälper dem, det känna de. Nedför och
och uppför fjällen bär det och vidare med samma fart fram
på Lainioälvens breda väg. De se ingenting — endast yrande
och virvlande snömassor omkring sig och över sig och
under sig.
Gode Gud, vad ser jag! Ett hus? Ja, den lilla slädan
med den stormdrivna familjen kastas i nästa ögonblick upp
på Liedakkas gård, ett nybygge vid Lainioälven, omkring en
mil från lägerplatsen på Ruodnavare.
När far och mor buro in barnen, ropade husbonden: »Du
milda tid, är ni ute i ett sådant Herrans väder?» — »Ja, i
sanning ett Herrans väder», svarade Guttorm, »ty Gud är i
stormen, och han har själv fört oss hit.» Och sedan var det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:20:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bygdvild/1915/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free