Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ETT HUSFÖRHÖRSÄFVENTYR I ÅSELE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu är ju ofta glömskan den enda premien. År 1908, vid
jultiden, vardt jag Lappmarkspräst och skickades till Åsele.
Där sitter sedan ett otal af år kärngubben, prosten Johannes
Arbman, en socknens vördade patriark, som döpt,
konfirmerat och vigt nästan hela det lefvande släktet och hållit
husförhör i hvarje by upprepade gånger. När hans memoarer
en gång utkomma — och jag uppmanar honom härmed
allvarligen att börja redigera sina mer än 30-åriga
dagboksanteckningar — då lär det nog bli något att läsa. Han
kanske ler ett godt löje öfver det mot hans erfarenheter så
obetydliga, men för mig ganska märkeliga äfventyr, som nu
skall tecknas. Aldrig värdt att få taga del i undervisningen
af konfirmanderna — »det får du inte ta ifrån mig» — men
husförhör fick jag nådigt tillstånd att hålla.
Så startade jag då i början af mars 1906 en
husförhörsresa österut, klädd i den präktiga »vargen» och
bobrikofffiltstöflar och eljest väl ombonad med hö och fällar i släden.
Där hade jag ock ett par decimeter breda »skidben»,
verkliga skogsskidor, gjorda i Östernoret, just den byn, där det
första förhöret skulle hållas. Raskt glida vi öfver Sörälfven,
en af Ångermanälfvens armar, och uppsugas af den väldiga,
tysta Lappmarksskogen. Morgonluften är frisk. De
upplogade snövallarna utmed vägen, lika höga som hästen, ligga
rena och mjuka, gnistrande som af utströdda diamanter.
Solbelysta, röda furustammar växla med svarta granar,
bakom hvilka skuggan ligger luftigt marinblå. Snön knarrar
under hästhofvarna, bjällerklangen dallrar fram mellan
stammarna. Det är det enda ljudet i den förnäma stillheten.
En sådan stund är det härligt att vara Lappmarkspräst och
njuta vildmarkens ljuflighet
Där kröker Ångermanälfven fram igen, där är
Öster-norel: med sina röda stugor på den flata ytan och rundt om
skogsmuren på vederbörligt afstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
