Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - UR EN LAPPMARKSSOCKENS KRÖNIKA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprepades några år längre fram, då man anmodade en löjtnant
Bergmark att mot en ersättning av 2 rdr bco per rök föra
Sorselebornas talan i denna sak. När nu kyrkoherden i Lycksele
Anders Alenius den 10 maj år 1820 avled, blev frågan åter
aktuell, och nu uppdrog man åt kronolänsman Vestling dels
att mot viss ersättning resa till Umeå och Hernösand för att
bearbeta vederbörande myndigheter och dels att av
förenämnde löjtnant, ifall han ej fullgjort sitt uppdrag, återkräva
de pengar han fått. Hur det senare uppdraget lyckades, är ej
bekant. Med det förra hade han däremot framgång, i det genom
Kungl. Maj:ts resolution den 17 maj 1821 föreskrevs, att Sorsele
församling skulle bliva eget pastorat vid dåvarande komminister
B. O. Ångmans avgång. Denne hade redan den 23 januari
samma år avlidit efter en långvarig sjukdom.
Emellertid dröjde det ännu några år, innan Sorsele fick egen
kyrkoherde. Under tiden förestods pastoralvården av C. F, Alenius
och Conrad Grönlund. Först 1827 kom den förste kyrkoherden,
J. Ullenius, som 1832 befordrades till Jockmock och efterträddes
av förutnämnde Grönlund. Denne blev 1840 kyrkoherde i
Fredrika, och efter honom hitkom år 1842 Anders Fjellner.
Denne avled år 1876 och efterträddes av C. N. Fjellström.
Och torde det vara lämpligt att här begränsa oss till tiden intill
Fjellners död.
Fjellner är mest bekant i den vetenskapliga världen såsom
»utgivare» av en del lappska episka dikter, som skulle
vara kvarlevorna av den urgamla lappska litteraturen. I själva
verket lär han till stor del själv vara författare till dessa dikter,
väl på grundvalen av gamla folksägner. Kanske ville han bliva
sitt folks Lönnroth. (Han var född nomadlapp från Härjedalen).
Såsom präst synes han haft mindre framgång, och särskilt tyckes
han ha haft det svårt med expeditionsgöromålen. I sitt enskilda
liv var han oförvitlig, vänlig och hjälpsam, kanske mer än hans
ytterst knappa tillgångar medgåvo. Men det oaktat blev hans
långa tjänstetid här i Sorsele, dels på grund av hans oförmåga,
dels av andra orsaker ett sannskyldigt martyrium, varom många
stämmoprotokoll bära vittne. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
