Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - UR EN LAPPMARKSSOCKENS KRÖNIKA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man skulle skaffa hjälp åt dem, som på grund av dålig skörd
eller missväxt blevo nödlidande. Att denna fråga nu blir så
brännande, torde väl ej så mycket bero på att årsväxten i gamla
tider städse varit god, utan sannolikt dels därpå, att jordbruket
nu börjar bli av större vikt för bönderna, så att de på det till
stor del bygga sin ekonomi, då det naturligtvis blir mycket
kännbarare, om skörden slår fel, än i gamla tider, då jordbruket
nästan var en blott tillfällig binäring, dels därpå att — »när
björnen fått smak på kött, föredrager han denna föda», d. v. s.
man började under svaga år få understöd från myndigheterna,
och ju mer man fick, desto mera växte behovet.
Första gången något i den vägen spörjes, är 1829, då från
landshövdingen ankommer en skrivelse, att man i anseende till
dålig årsväxt borde använda spannmålen endast till nyttiga
ändamål och ej förslösa den till brännvinsbrännande, varjämte man
borde uppge förefintlig tillgång av spannmål för att i tid kunna
vidtaga åtgärder, därest det skulle behövas. Den gången svarade
man, att årsväxten visserligen av frost tagit betydlig skada, men
då socknen förra året blev välsignad med någorlunda god skörd,
vore därav besparing hos flere att tillgå. Nu begärde man därför
endast att från kronomagasinet de mest behövande skulle mot
betalning få lösa 9 tunnor sädesspannmål.
I februari 1831 begärde man att från kronomagasinet få
köpa 12 tunnor korn, som länsstyrelsen i tre lass borde låta
frakta upp till Lycksele, där man skulle hämta det. Pengar
saknades, men man garanterade att det skulle betalas nästa år.
I april får man svar, att K. Majrt beviljat anstånd med betalningen
blott till augusti, alltså kunde deras anhållan ej beviljas, helst
som socknemännen bestämt endast tre hästar, ehuru enligt
författningarna dubbla antalet hästar erfordras. »För öfrigt
förmodar jag», skriver landshövdingen, »att Sorsele sockneboer,
som äro vana vid sparsamhet, icke äro blottställda för hungersnöd
och brist på säd, fastän den begärda undsättningen ej kunnat
dem beviljas.» I vidrigt fall kunde kanske hjälp fås från Stensele,
där det skulle finnas 2 bönder, som vardera innehade omkring
200 tunnor spannmål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
