Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN SOCKENBILD FRÅN VÄSTERBOTTENS SKOGSBYGD.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rysliga ödemarken, högt öfver trädgränsen alldeles invid
gräns-linien till Norge, flera hundra arbetare, till stor del
krigsfångar. Man hade t. o. m. under lång tid däruppe egen kyrka
och präst, och grufbygden bildade ett särskildt, nu längesedan
försvunnet pastorat, Silbojokk. Då grufvan, som nämnts, ligger
ofvan trädgränsen och alltså saknade bränsle för malmens
förädling, måste denna för att smältas forslas några mil nedåt
landet till Silbojokks och Adolfströms smälthyttor. Metallen
forslades så härifrån den mer än 30 mil långa vägen ut till kusten
med renar och pulkor vintertid. På samma sätt hämtade man
upp proviant och andra förnödenheter. På sommaren måste
trafiken ombesörjas med klöfjehästar, då hvarje tillstymmelse till
körväg saknades.
På detta sätt uppstod hastigt till och från Masafjäll en
jämförelsevis storartad trafik. Den bröt sig fram i olika strömfåror
till skilda ställen af kusten. En stor, kanske den största, gick
förbi Gråträsk i Pite socken, strax norr om Jörnsgränsen, ned
till Piteå. Gråträsk kyrka, hvaraf nu blott obetydliga ruiner
återstå, och den i forna tider där stationerade prästen torde varit
afsedda att tjäna just dessa gruftrafikanter. — Men flera
transportvägar gingo också genom Jörn. Så troligen en öfver
Ullbergs-träsk och Långnästräsk till Kåge och en öfver Granbergsträsk
ner efter Skellefte älf. En bit nordväst om sistnämnda by kan
man ännu i en myr se några rester af de gamla kafvelbroarna,
nätt och jämnt så breda, att en klöfjehäst, möjligen med en karl
vid sidan, kan gå fram. För att stödja denna trafik genom
vildmarken behöfdes gårdar och nybyggen här och där.
Säkerligen har en del af Jörns allra äldsta bosättningar sin upprinnelse
just ur dessa nu skildrade förhållanden.
1600-talet torde alltså kunna sättas som odlingens allra
första gryningstid i denna skogsbygd. Hur den sedan
utvecklat sig, är med afseende på de tidigare skedena höljdt i dunkel.
De enda mig tillgängliga uppgifterna äro från den s. k. Stora
Norrlandskommitténs betänkande (af år 1904), hvari
förekommer en historik öfver nybyggesanläggningar i Västerbottens län,
grundad på Kammarkollegii afvittringsutslag, jordeböcker m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
