Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - PRINS BERNADOTTES BESÖK I LANNAVAARA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned till Luleå, till självaste landshövdingen, och därigenom hade
han vunnit större erfarenhet om och liksom en inblick uti det
högre societetslivets mysterier.
Men prinsen hade, som sagt, gått in, och lappgubbarna och
gummorna med ville också komma in för att bättre få se prinsen,
och in kom en stor mängd, trots skolföreståndarens protester.
»Låt dem komma!» sade prinsen. Och de kommo.
Här inne började gubbarna riktigt på allvar beskåda honom.
Han mönstrades från ovan och allt ned igenom. Man tog i
betraktande även hans på en spik upphängda vargskinnpäls för
att se, om det var goda skinn, och därpå mönstrades han själv
helt ogenerat. En och annan lapp kände till och med på och
undersökte hans byxor. Men — det var ju icke ens svart
Stockholms-vadmal, än mindre svart kläde eller korderoj; bara någon
sorts grått tyg. Men fast och stadigt kändes det nog. Så att
nog var det helylle. Och så gick inte prinsen i siden- eller
sammetsskor, inte ens i sådana där fina stövlar, som de någon
gång sett i Kiruna bäras av någon hög krigsherre, utan bara i
enkla, vanliga, alldeles vita lappskor och säpäkkeitä (lösa
stövelsskaft av renhud), som ingen hovleverantör i Stockholm fabricerat,
utan som han som gåva hade fått av gästgivaren i Svappavaara.
Nog måtte prinsen ändå verkligen vara en sant troende
kristen, eftersom han gick i så allvarsamma byxor och sådana
där vardagsskor. Ja, hos en och annan uppstod möjligen tanke
på huruvida främlingen ändå verkligen var gamle kung Oscars
riktige son; ty han sades ju äta och dricka också precis som
annat folk, om nu också inte precis direkt ur grytan, så åt han
åtminstone sådan mat som alla andra människor, ty så hade
Svappavaara-gästgivarn sagt. Och de som hade trott, att han
inte åt stort annat än lakritz och bröstsocker — det bästa de
visste!
Lapparna gapade än mer förvånade på honom. Han var
ju ackurat som en annan människa, och förde sig så, om man
nu undantar, att han inte kunde lapska och finska. Månne han
rökte finska blader också?
Den tanken gav genast en lapp anledning att ut ur barmen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
