Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - PRINS BERNADOTTES BESÖK I LANNAVAARA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, inte heller att horn bruka sitta under hakan. Något prål
anser jag inte prästkragen vara. Men å andra sidan är den inte
heller absolut nödvändig. Så att nog kan jag ta bort den, medan
jag viger Er son, för att ej komma förargelse åstad.» Och så
tog han bort kragen och lade den bredvid kappan på
sängöfverkastet i pörtet.
Husbonden var färdig att koka öfver, men Liisa kom
och ställde sig mellan honom och prästen och bjöd den senare
på kaffe i kammaren. Där stängdes han nu in och drack ensam
ur de båda uppslagna kopparna med renost och brynt koost som
tilltugg.
Husmor kom emellertid snart in med prästkragen och sa’,
att både hon och husbonden ville ha paret riktigt vigda med
krage och allt, samt att husbonden nog »svamlat» om de där
vilddjurshornen, hvilket framgick däraf, att intet kreatur
(luontokappale) har horn under hakan. Så att om prästen ville ta
kragen på sig, så inte blef det nå’n förargelse, inte, utan — —.
Husbonden märkte inte alls sedan, att kragen satt på.
Sedan prästen återvändt till pörtet, inträdde i kammaren en
och en i sänder af det öfriga folket, allt efter noggrant
iakttagen rang och värdighet.
Sonen i gården omedelbart efter prästen. Men sist af alla
kom brudens tur. Liisa hade ideligen afsmakat kaffet i pörtet.
Då alla druckit sitt kaffe och tystnad rådt tillräckligt länge
samt piporna, inclusive predikantens, blifvit vederbörligen tända,
hof denne ånyo upp sin myndiga röst, sägande:
»Jå-å — så är det.» Lång paus. »Af frukten skolen I
lära känna dem. — Inte behöfva vi sila den dryck vi ta in, —
såsom somliga andra — fast de skola vara föredöme», och
därmed fick prästens oansenliga mustascher en sned blick. Mellan
hvarje ord hade han smackat ut litet rök, och vid tankestrecken
kommo hela moln utvältrande ur munnen.
Prästen visste, att ett renrakadt ansikte var gudeligast. Men
att, om skägg skulle finnas, det borde omkransa ansiktet och ej
blott inskränka sig till platsen mellan näsan och mun. Att ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
