Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 811. Vägars planläggning och tekniska utformning
811:5
Bankar skola uppbyggas så att blivande sättningar få minsta möjliga omfattning
och eventuellt uppkommande tjällyftningar bli så jämna som möjligt. Man bör
sålunda eftersträva homogenitet i vägbanken.
B. Slänt lutning
Vid låga bankar, där räcke icke erfordras, bör släntlutningen i regel vara 1:3 (fig. a).
Slänten avrundas vid körbanekant och bankfot enligt fig. b.
Vid vägar med gång- och cykelbanor eller banketter för sådana, kan vid låga
bankar släntlutningen minskas till 1:1,5—1:2 (fig. c).
Bankar med sådan höjd att skyddsräcke erfordras (se 811:9) byggas med
släntlutning 1:1,5. Bankkrönets utformning vid räcke framgår av fig. e.
C. Diken
För att vägkroppen skall kunna dräneras omsorgsfullt, så att yt- och
grundvatten i möjligaste mån kan avledas, grävas diken, i allmänhet på ömse sidor
om vägen. Dike erfordras dock ej vid bank som har minst lika stor höjd över
naturliga marken som det föreskrivna dikesdjupet. Vid bankhöjd mindre än det
föreskrivna dikesdjupet gräves så djupt dike, att bankhöjd + dikesdjup blir lika
med det föreskrivna dikesdjupet (=torrläggningsdjupet).
Dikesdjupen böra dessutom rättas efter rådande dräneringsförhållanden. I
grusmark behöva dikena sålunda i regel utföras endast 30 cm djupa, i moränmark
däremot 50 cm. Stundom erfordras större dikesdjup, speciellt vid vägar där
sandisolering är nödvändig, och dikesdjupet måste då anpassas så, att dikets botten
ligger 10-20 cm under sandisoleringen, beroende på sandens kornstorlek. Vid grov
sand användes det mindre måttet och vid fin sand det större. Om det på grund
av speciella förhållanden skulle erfordras särskilt stort dikesdjup, som medför
stora schaktningsmassor och stort breddutrymme, kan det många gånger vara
lämpligast att i stället för öppet dike utföra täckdike.
Dikenas bottenlutning bör om möjligt icke göras mindre än 5 %0. Dikena skola
i såväl plan som profil givas en mjuk linjeföring. Sedan dikena grävts och
vägkroppen gjorts färdig förekommer ibland, att vatten på vissa ställen rinner i
dikena, trots att de för övrigt äro torra. Man har då träffat på någon källåder.
Denna måste avledas genom täckdike, ty eljest uppstå tjälsvårigheter om våren
samt tjällyftningar och svallisbildningar på vintern.
Vid sidolutande mark kan det vara tillräckligt med dike endast vid vägens övre
sida. För att skydda vägkroppens slänter mot urskärningar samt mot
svallisbildningar kan det därvid vara nödvändigt att utföra detta dike som s. k. överdike.
Sådant dike gräves parallellt med vägen ett stycke ovanför skärningsslänten och
avledes på lämpligt ställe till trumma. Om lutningen på diket till trumman blir
så stor att fara för urspolning föreligger skall diket torv- eller stenbeklädas.
Även om det för vägens avvattning icke erfordras dike på vägens nedre sida kan
det dock stundom vara erforderligt att här anordna dike för att hindra att vatten
från vägen skall översila nedanför vägen belägen odlad jord (fig. d).
2 -Bygg IV
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
