Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
832 : 3
Avd. 83. SJÖ- OCH LUFTTRAFIKBYGGNADER
B. Omväxlande i vatten och i lilit. Furu är bättre än gran på grund av sin större
motståndsförmåga mot röta. I de fall större hållfasthet erfordras användes ek.
Det är av stor vikt att bestämma rötgränsen, dvs. den gräns i närheten av
vattenytan, ovanför vilken röta kan förekomma. Denna gräns ligger något över lägsta
förekommande vattenytan och är karakteristisk för varje plats. Rötgränsen
bestämmes av den höjd, till vilken trävirket hålles genomfuktat under den tid på
året, då lufttemperaturen överstiger -f- 5° C1). För stående virke i vatten ligger
denna gräns högre än för liggande virke.
C. Över vatten. Furu har vid användning till bryggor, dykdalber m. m. över vatten
i södra Sverige och på västkusten en livslängd av 5-15 år och i mellersta Sverige
15-20 år, i norra Sverige något mer eller 20-25 år. Ek har längre livslängd än furu.
412 Angrepp av insekter
Virke som är beläget helt över vatten kan angripas av insekter och deras larver,
vilket utförligare behandlas i 265:2 (bd II).
413 Angrepp av svampar och bakterier
Virke beläget belt över vatten kan under vissa betingelser angripas av svamp
(rötsvamp). Lämplig skyddsåtgärd är impregnering av trävirket med kreosotolja
eller karbolsyra. Impregnering av furu med arsenikpreparat från Boliden har
dessutom på senare åren alltmer kommit till användning till
byggnadskonstruktioner, pålar m. m. Gran kan däremot ej impregneras med arsenikpreparat. Furuvirke
bör helst impregneras först sedan det blivit apterat och bearbetat, enär först då
full säkerhet erhålles, att alla träytorna bli skyddade. Impregneringsmedlet
intränger nämligen vanligen endast i splintveden och ej i kärnveden. Av vikt är att
impregneringen utföres så att splintveden blir fullständigt impregnerad.
Virke beläget under vatten angripes endast undantagsvis av svamp. I sött vatten
kunna dock under vissa betingelser fritt i vatten stående pålar eller t. ex. den fria
ytan av en träspont angripas av svampar och bakterier. Sålunda har i Stockholm
(t. ex. i kajer vid Kornhamnstorg och slussen vid Karl Johans torg) observerats
en förstöring liknande avnötning av träytan. Denna »avnötning», som kunnat uppgå
till flera centimeter, har vid undersökning av professor Torsten Lagerberg
visat sig bero på att träet upplöses genom inverkan av vissa blånadssvampar och
bakterier. Svamparna angripa virket liksom vid röta, men bakterierna torde även
verksamt deltaga i träets förstöring, som sker från ytan och inåt. Allteftersom
träet uppluckras, sköljes det bort av vattnet. Proceduren går långsamt men
oavbrutet. De ifrågavarande svamparna och bakterierna förekomma i näringsrikt
vatten, som i det närmaste blivit mättat med syre. De ha observerats utom i
Stockholm på ett par platser i Sverige (järnvägsbron över Forsaån i Hälsingland
och vid Säffle sluss i Värmland).
Orsaken till den ifrågavarande förstörelsen har klarlagts först på senare tid. Några
skyddsmedel ha ännu ej kommit till användning men man torde kunna antaga att
helimpregnering skulle förhindra svampbildningar i virket.
414 Angrepp av musslor och kräftdjur
Dessa angripa endast i salt vatten. Den mest bekanta är den s. k. skeppsmasken
eller pålmasken (Teredo navalis) som förekommer t. ex. på Nordsjökusten, på de
franska och engelska kusterna, samt i Sverige på västkusten från norska gränsen
ner till Malmö. I Östersjön har den även påträffats i västra delen utefter
Schleswig-Holsteinska kusten.
På kort tid kan trävirket helt förstöras av masken. Nästan samtliga träslag
angripas. Endast några utländska träslag ha visat sig motståndskraftiga, såsom
Greenhart (Nectanda rodioci) från Guyana och några eukalyptusarter, Eucaluptus
globulus, Eucaluptus oblique, Eucaluptus marginata.
Pålmasken förekommer endast i rent saltvatten och angriper ej de delar av pålarna,
som äro nedslagna i bottnen.
Lagerberg, T. och Forsf.ij,, C. »Rötskador å barrvirke i vatten», I. V. A. Handlingar
Nr 104, Stockholm 1930.
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
