Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 832. Vågbrytare och strandskoningar
832:6
ning e. d. eller, som t. ex. i Holland, bankar uppbyggda av jord och faskiner och
skyddade av stenpackning eller stensättning. Utåt begränsas vågbrytaren av en
slänt, lagd i sådan lutning att vågorna brytas. Den vågbrytande delen av slänten
är vanligen uppbyggd av sten- eller betongblock, lagda huller om buller eller
ordnade på sådant sätt, att vågen så fullständigt som möjligt splittras mot slänten.
Man försöker undvika, att vågbrytaren blir utsatt för stöten från en större kompakt
vattenmassa.
Vågbrytare med slänt bli, särskilt på större djup, mycket breda vid bottnen och
lämpa sig därför bäst där riklig tillgång till sprängsten finnes samt där bottnen
är mindre bärkraftig, så att trycket måste bredas ut på en stor yta.
: 22 Släntlutning
Den vågbrytande slänten kan utbildas av mindre motståndskraftigt material,
ju mer långsluttande den är. Vid vågbrytare utförd uteslutande av utfylld
osorterad sprängsten ställer sig, enligt erfarenhet från Cherbourg, Plymouth och Holyhead,
slänten på den del, som direkt utsättes för vågornas brytande inverkan, i lutning
1:5 à 1:10, utan att slänten ändock kommer i fullständig vila. Från ett visst
djup under v.y., 5—10 m, beroende på huru utsatt läget är, och nedåt ställer sig
däremot slänten i brant lutning, 1:1 à 1:2. Inre sidan av vågbrytaren ställer sig
vanligen i lutning 1:1 y2.
Utbildas den vågbrytande slänten av block lagda huller om buller och så stora
att de ej rubbas av vågorna, har det visat sig lämpligt att lägga slänten över
vattenytan i lutning 1:3 samt under vattenytan i lutning 1:1—1:2. Den skarpa
knycken i höjd med vattenytan har visat sig vara fördelaktig (se fig. :25 a).
: 23 Blockens storlek
: 231 I och över vattenytan
Blocken i en vågbrytande slänt böra ha sådan storlek att de ej rubbas, då den
brytande vågen träffar slänten eller då vågen drar sig tillbaka. Några allmängiltiga
regler för bestämning av blockstorleken finnas dock ej. Bestämningen sker vanligen
efter erfarenheter från äldre vågbrytarkonstruktioner.
En viss ledning kan man erhålla genom att utgå från att den brytande vågen kan
åstadkomma ett upptryck som motsvarar en vattenpelare med höjden
h = c^ : 2 g m där
cR = resultanten i m/s av vågens fortplantningshastighet och den hastighet som
erhålles, då en vattenpartikel faller fritt höjden rj(= våghöjden)
g = accelerationen hos en fritt fallande kropp = 9,8 m/s2.
Då vågen brytes, slungas nämligen vattenpartiklarna i vågtoppen framåt med en
hastighet ungefär lika med vågens fortplantningshastighet och falla ner mot
slänten från en höjd ungefär motsvarande våghöjden. Vattnet mellan blocken
fortplantar i alla riktningar det tryck, som därvid uppstår. Upptrycket på ett
block skall motverkas av blockets vikt, då det är nedsänkt i vatten. Blocket bör
således ha så stor sp. vikt som möjligt. Slutna fickor böra ej finnas i sten- eller
blockmassan, enär i dessa vattnets tryckverkan kan stegras eller däri instängd
luft kan få explosionsartade verkningar.
På grund av stötverkan kan det tryck (p), som utövas av en brytande våg på en
fast murkonstruktion, uppgå till dubbla det tryck, som svarar mot
hastighetshöjden g, således pmax = c^ : g.
Består den vågbrytande slänten av ungefär lika stora, kantiga stenblock av
oregelbunden form, lagda huller om buller, torde släntens stabilitet ej så mycket bli
beroende av, om varje block för sig kan motstå det ovan angivna upptrycket, utan
mera av, om blocken kunna rubbas, när de omspolas av de med hastigheten cR
framrusande vattenmassorna eller det genom öppningarna mellan blocken åter-
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
