Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
832 : 3
Avd. 83. SJÖ- OCH LUFTTRAFIKBYGGNADER
strömmande vattnet. De på blocken verkande krafterna bli dock även under
denna förutsättning proportionella mot c2R.
Antages förhållandet mellan våghöjd och våglängd konstant, blir c^ proportionell
mot våghöjden. Den kraft som angriper ett block, såväl när det rör sig om
upptryck som strömningstryck, är proportionell mot blockets yta, dvs. dess
tvärdimension i 2:a digniteten, under det att blockets motståndsförmåga bestämmes
av dess vikt, dvs. är proportionell mot dess tvärdimension i 3:e digniteten. Vid
kubiska eller klotformade block blir således blockens erforderliga tvärmått
(diameter) proportionellt mot våghöjden.
Vid en anläggning på Hallandskusten ha 1 m3 sprängstensblock av granit (vikt
2,7 ton), lagda huller om buller i slänt 1:2 kunnat uthärda vågor av omkring
2,5 m höjd (se fig. :25 e).
I Medelhavet, där våghöjden kan uppgå till 5—6 m, ha vågbrytare byggts med
vågbrytande slänt av 14—15 m3 betongblock (Marseille, Alger) och ända till
35 m3 betongblock (Barcelona) (se fig. : 25 a—c).
Säkerheten mot glidning av ett block i en vågbrytande slänt bestämmes av
, y-i.o
s = k -—-— • a
CR
där k = koefficient, beroende på blockets form och läge i slänten
y = blockets sp. vikt i luft i ton/m3
a = blockets medeltvärdimension i m
c jj = hastigheten hos de vattenmassor som kringströmma blocket.
Specifika viktens betydelse framgår av att ett betongblock med sp. vikt 2,3 måste
ha omkring 3 resp. 6 gånger så stor volym som ett granitblock med sp. vikt 2,7
resp. 3,0—3,1 för att säkerheten emot glidning skall bli densamma.
i 232 Under vattenytan
Användes sprängsten, sorteras denna i olika storlekar. Den minsta stenen, upp till
50 kg storlek, lägges i botten på det största djupet, och därefter utlägges stenen
i skikt med ökande stenstorlek. De största stenarna eller ev. betongblocken, om
tillräckligt stora stenar ej kunna anskaffas, läggas i den vågbrytande slänten och
i övre delen av vågbrytaren. Detta sätt att sortera upp stenen motiveras av att
vattenpartiklarnas energi i en våg avtar hastigt med djupet. Enligt 831:34 är
vågens energi proportionell mot kvadraten på vattenpartiklarnas
rotationshastighet, och denna avtager hastigt med djupet. För varje ökning av djupet med x/9
av våglängden minskas vattenpartiklarnas rotationshastighet med hälften.
Om stenen inlägges så, att de stora blocken komma överst, uppstå stora hålrum
mellan blocken. Härigenom kan en del av vågen passera genom byggnadsverket,
varvid vågbrytarnas vågdämpande förmåga minskas. Man bör därför om möjligt
utföra vågbrytaren med en kärna av tätare material.
Ett klassiskt exempel på vågbrytare av denna typ utgör den stora vågbrytaren i
Marseille (fig. :25 a och b). [4]
: 24 Utbildning av överdelen
Stabiliteten hos övre delen av vågbrytaren kan förbättras genom att man på toppen
av stenbänken anbringar stora, på platsen gjutna betongblock eller en
genomgående betongmur, som även kan ge skydd åt bakom liggande kajplan och kaj.
Stora vågbrytaren i Marseille utgör även ett exempel på en vågbrytare av
sten-fyllning och konstgjorda block, som försetts med skyddsmur och kaj med kajplan
(fig. :25 b). Förlängningen av östra vågbrytaren i Barcelona är ett exempel på
en vågbrytare utförd av stenfyllning med skyddsslänt av konstgjorda block samt
skyddsmur och belastningsblock (fig. :25 c).
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
