Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 833. Kajer, bryggor, pirer och förtöjningsanordningar
833:1
Skulle banken ej kunna tryckas ned till önskat djup genom överbelastning, kan
sjunkningen underlättas genom språngning. Laddningarna anbringas under
banken i rör (vanligen 50—75 mm), vilka slagits ned genom banken. Laddningarnas
storlek (vanligen 5—25 kg) bestämmas av avståndet mellan rören och laddningarnas
djup under markytan. Laddningarna avvägas så att sprängzonen ej når upp genom
banken utan slår ut åt sidorna under banken och skjuter undan de lösa jordlagren.
Före sprängningen bör banken vara upptippad till sådan höjd att tillräcklig
belastning erhålles, så att sprängskotten ej få benägenhet att slå uppåt och så att
banken efter sprängningen och nedsjunkningen erhåller önskad höjd. Jfr 813:382.
Stenstorlek i bankfyllningen. Då det är svårt att slå in rören från sidorna, så att
laddningarna komma tillräckligt långt in under banken för att denna skall sjunka
vertikalt och ej sprida sig åt sidorna, är det önskvärt att en tryckbank av sten ej
innehåller större sten än att rör kunna slås vertikalt genom banken. Detta kan
även vara fördelaktigt ur den synpunkten att banken då utgör god grund för
spontning eller pålning.
Risk för skred. Vid nedsprängning av tryckbank komma ofta de jordlager, vanligen
kohesionsjord, i vilka sprängningen sker, i häftiga skakningar, som kunna upphäva
kohesionen och framkalla skred i lutande terräng även relativt långt från
spräng-stället. Före sprängningen böra därför noggranna undersökningar utföras för att
utröna, om risk föreligger för skred som kunna skada närliggande byggnadsverk.
Om man vill undvika dessa risker, får man ej spränga utan i stället nedföra banken
till önskat djup med hjälp av muddring. Därigenom kan man begränsa banken till
den storlek, som den enligt beräkningarna bör ha. Detta är nämligen ofta ej
möjligt vid sprängning, enär banken då vanligen breder ut sig åt sidorna mer än som
enligt beräkningarna är nödvändigt.
Vid byggandet av frihamnen i Stockholm 1917—1936 användes tryckbankar av grus,
som pressades ned genom 12—15 m tjocka lager av lös lera genom att överbelastas och
sprängas [9].
Grusåtgången var ca 1100 m3 per m kaj. På de djupaste ställena måste påfyllning och
sprängning ske ända till 3 gånger innan fast botten uppnåddes.
Laddningarna bestod i allmänhet av 25 kg dynamit per skott. De voro placerade i en rad
i bankens längdriktning på 10 m avstånd och skjutning verkställdes på en gång med
elektrisk tandning på en sträcka av 100 m. Laddningarna voro nedförda till bottnen genom rör
som nedslagits i gruset. Rörens nedre del, där laddningen anbringades, hade en diamete
av 63 mm. övre delen av röret hade en diameter av 50 mm.
Fig. :152 Sektion av grusbank nedsprängd till fast botten i Stockholms Frihamn
Vid byggandet av Hammarbyleden 1917—1928 utfördes tryckbankar av sprängsten, som
pressades ned genom ca 10 m tjocka lager av lös lera genom att överbelastas och sprängas,
varvid laddningarna anbringades i rör, som drevos in från sidan i leran under banken.
: 153 Grundförstärkning genom muddring och påfyllning med grus eller sten
Den mindre bärkraftiga jordarten (t. ex. lera) muddras bort till visst djup framför
den blivande kajen och, om så anses erforderligt, även i kajläget och ersättes med
bärkraftig friktionsjord (t. ex. grus), så att motståndet mot glidning ölcar i de
glidytor, som kunna uppkomma. Sådana stabiliserande grusfyllnader ha t. ex.
utförts i Göteborgs frihamn, se fig. a och b.
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
