Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831:5
Avd, 83. SJÖ- OCH LUFTTRAFIKBYGGNADER
Det passiva jordtrycket jp , som framkallas av inspärrningen, insättes med enkelt
beräknat värde. Linjen m—n bestämmes så att jordtryck och ankarkrafter på
ömse sidor om sponten hålla varandra i jämvikt.
För spont i friktionsjord kan belastningssystemet enligt fig. a i de flesta fall utan
större fel ersättas med ett tänkt belastningssystem enligt fig. b, varigenom
beräkningen av momentdiagrammet förenklas.
Exempel på beräkning av spontka] för större vattendjup. Fig. c angiver grafisk
beräkning av en stålspont nedslagen i friktionsjord och bakfylld med sprängsten för en kaj för
10 m vattendjup. Momentdiagrammet är uppritat under antagande att det passiva
jordtrycket växer linjärt mot djupet. Tangenten AC0 till momentkurvan bestämmer den punkt
C0, till vilken sponten måste nedföras, för att jämvikt skall åstadkommas. Sponten
utsättes då för fältmomentet M^ . Nedföres sponten ytterligare erhålles ett
inspännings-moment Mj och ett minskat fältmoment. Den högsta grad av inspänning, som kan erhållas,
bestämmes av den mot momentdiagrammet svarande utböjningslinjen (Mohr’s princip,
se bd I, 152:216), vars ändtangent måste gå genom ankarpunkten A. För att detta skall
äga rum, måste summan av de statiska momenten av momentytorna med avseende på A
vara noll. Den punkt Cn på momentkurvan, som uppfyller detta villkor, bestämmes genom
passning. Väljes t. ex. en punkt CT ger momentdiagrammet ABC utböjningslinjen I—I,
där slutpunkten faller 6,4 m innanför punkten A, vilket visar att inspänningsmomentet
kan ökas och fältmomentet minskas genom att slutlinjen flyttas 0,8 m i sin nedre ända
till läget A—Bn—Cn, vilket ger ett momentdiagram som framkallar en utböjningslinje
II—II, som uppfyller villkoret. Har sponten varierande tröghetsmoment måste hänsyn
härtill tagas vid utböjningslinjens bestämning.
Under punkt B, där jordtrycket övergår från passivt till aktivt jordtryck, behöver t. ex.
endast varannan planka eller vid järnspont av i exemplet använd typ vartannat plankpar
neddragas. Sponten erhåller då på delen under punkten B ett tröghetsmoment, som endast
är hälften så stort som ovanför B, där sponten är genomgående, under det att det passiva
jord try eke t på grund av jordtryckets spridning i sidled genom valwerkan ändock verkar
på sponten till sitt fulla värde som om sponten vore genomgående under förutsättning
att cp > 30°. En sådan fördelning av spontplankorna är tillåten under förutsättning att
sponten tål spänningarna alstrade av inspänningsmomentet. Utböjningslinjen, som kan
uppritas genom att förstora inspänningsmomentdiagrammet Bj—C0—Cr till det dubbla
och som angives på fig. med prickade linjer, visar att full inspänning erhålles om sponten
neddrages till Cin.
Vid överslagsberäkningar av fältmomentet kan man i friktionsjord antaga att
sponten är fritt upplagd i ankarpunkten A och i punkt B (se fig. a), där jordtrycket
övergår från aktivt till passivt. Vid jord med ca 30° friktionsvinkel ligger B ett
mått a ^ x/10 h under bottnen.
Spontens djup t kan vid överslagsberäkningar uppskattas enligt den på fig. c
angivna formeln.
Vid jord med friktionsvinkel < 30° och vid kohesionsjord måste det verkliga
belastningssystemet och därav framkallade moment och utböjning av sponten
dock beräknas.
:213 Beräkning av en sponts förmåga att uppbära vertikal belastning
Spontväggar kunna överföra vertikal belastning dels genom spetsen, som står på
det bärande underlaget, dels genom friktion eller adhesion mellan spontväggen
och jorden.
Man räknar endast med den del av sponten (t), som är helt nedslagen i eller
kring-fylld med jord.
För vertikal belastning vid sponter i friktionsjord, ej nedslagna till stopp, kan
en av Dörr uppställd formel användas1)
T = y (f • t • ep + \ • er • <5 • U • P)
T = tillåten belastning i ton, per in spontlängd
F = spontens tvärsektion i m2
U = spontens omkrets i m per m spontlängd
t = spontens djup under markytan
y = jordens volymvikt över vatten i ton/m3 (även om sponten står i vatten)
cp = jordens naturliga friktionsvinkel
ö — friktionstal mellan sponten och jorden = - sin 2 cp
J) Dörr. »Die Tragfähigkeit der Pfäle», Berlin 1922.
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
