Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835: 3
Avd. 83. SJÖ- OCH LUFTTRAFIKBYGGNADER
: 55 Tätning mot grundvatten
Kanalens vattenyta bör helst ligga i samma nivå som den naturliga
grundvattenytan.
Ligger kanalens vattenyta över grundvattenytan och marken ej är vattentät, måste
kanalfåran tätas på lämpligt sätt, så att vattenförluster och vattenskador på
omgivande lågt liggande marker förhindras. Tätningen kan utföras genom att kanalens
botten och sidor beklädas med 30—50 cm puddlad eller stampad lera, som utlägges
i två lager och skyddas genom täckning med ett 30 cm tjockt lager grus e. d. (se
fig. : 52 a).
Ligger kanalens vattenyta under grundvattenytan, åstadkommer detta en sänkning
av grundvattenytan i den omgivande terrängen, vilket i allmänhet ej är någon
olägenhet för ägarna till angränsande marker men i vissa fall kan föranleda
skadestånd för uttorkade brunnar m. m. I finkorniga, vattengenomsläppliga jordlager
kunna ras och urskärningar framkallas av det framsipprande grundvattnet. Detta
kan undvikas genom att man dränerar slänterna. I svåra fall kan det vara lämpligt
att anlägga särskilda dräneringsledningar parallellt med kanalen, varigenom
grundvattnet sänkes till eller eventuellt under kanalens vattenyta. Kanalslänterna
kunna då ej utsättas för bakre vattentryck, då kanalen är fylld, däremot för
vattentryck från kanalen. Eventuellt behov av tätning får då beaktas enligt vad ovan
sagts.
: 56 Invallningar
I det fall kanalfåran måste begränsas av en utfylld vall, bör denna utbildas så och
givas sådana dimensioner, att den bildar en tillförlitlig och tät invallning av
kanalens vattenmassa. Vallens krön bör enligt Kanalkommissionen givas en bredd
av 4 m och i regel förläggas 1,0 m över högvattenytan samt vid enkelled förläggas
så långt från kanalslänten att dubbelled kan utgrävas utan att vallen behöver
flyttas.
:57 Akvedukter
Dalsänkor och flodfåror, som kanalen måste korsa i högt läge, kunna passeras
genom anordnandet av akvedukter dvs. broar som uppbära den som ett
vattentätt tråg utbildade kanalrännan. Träget, som vanligen gives rektangulär sektion,
kan utföras av betong eller stål. Det förses med erforderliga vattentäta
dilatationsfogar samt anslutes vattentätt till kanalsträckorna på ömse sidor om akvedukten.
I Sverige finnes endast en akvedukt, nämligen vid Håverud i Dalslands kanal.
Den är utförd av stål och är 32,5 m lång, 4,6 m bred och 1,5 m djup.
: 58 Tvärsektion i öppet vatten i inlandskanal
I öppet vatten, där fartygen ha svårare att hålla sig i farledsrännan, göres
tvärsektionen betydligt bredare än i en kanal med väl markerade stränder. De av
Kanalkommissionen föreslagna
normalsektionerna för farled i öppet
vatten ha bottenbredder, som äro
3,6—4,0 gånger största
fartygs-bredden (jfr: 93) och ha den form
fig. angiver. Av vikt är att
farleden i öppet vatten gives en
sådan sträckning, att den kan
noggrant utprickas och fyrbelysas.
:59 Tvärsektion för havskanal
En havskanal, avsedd endast för mindre fartyg, upp till 5,5 in djupgående, kan,
om kanalen ej är utsatt för ström och stark vind, utbildas enligt samma normer
som gälla för en inlandskanal, se :52—:58. Havskanaler avsedda för stora
oceangående fartyg måste däremot utbildas med rymligare tvärsektion. Fartygens
manöverförmåga och säkra framförande samt navigeringssynpunkter bli här
utslagsgivande.
Fig :58 Normaltvärsektion av inlandskanal
i öppet vatten (jfr :93)
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
