Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 838. Flygfält
838:5
En stor påfrestning för beläggningen uppstår vidare, när flygplanen vända,
särskilt om detta sker med liten radie. Ytskiktet hos beläggningen måste vara väl
förenat med underlaget, så att det icke därvid slites loss. Den nötning och
påfrestning på beläggningens yta, som uppstår när planen rulla normalt, är däremot
minimal om underlaget är fast.
Beläggningens yta får icke innehålla stenar, som kunna rivas loss av trafiken, 10—20
mm:s stenar sugas nämligen lätt upp av propellrarna och kunna skada dessa.
: 45 Olika slag av beläggningar (jfr kap. 814)
: 451 Cementbetongbeläggningar
Såsom förut nämnts, användas cementbetongbeläggningar företrädesvis där
nämnvärda rörelser i marken icke förekomma. Vid rörelser kunna nämligen
förskjutningar uppstå mellan betongplattorna, vilka äro svåra att justera. I lera, som
innehåller större stenar, förorsaka dessa svåra skador på betongbeläggningar vid
förekommande uppfrysning.
Vid svag mark och mycket
stora hjultrvck måste
cementbetong användas för att
tillräcklig bärighet skall erhållas.
Egenskaper. Cementbetongens
ljusa yta är fördelaktig vid
landning i mörker.
Betongplattornas stora bärkraft medger,
att underbädden kan göras
svagare än vid bituminösa
beläggningar. Betongens yta är
lagom sträv för att icke vara
slirig men medför likväl icke
någon exceptionellt stor
slitning av flygplanens ringar vid
landning. Betongens styvhet
inverkar dock något
ogynnsammare på flygplanen vid landning än de mjukare och mera elastiska
asfaltbeläggningarna.
Utförande. På rullbanor utföras betongbeläggningar såsom jämntjocka plattor
med tjocklek 150 — 300 mm, beroende på hjultrycket. Fig. a visar erforderlig
betongtjocklek enligt amerikanska normer vid olika bärighet hos underlaget.
Samband mellan belastning och nedsjunkning betecknas med k. Underlag av
relativt svag lera brukar ha ett fr-värde = 2 — 3. Svag lera har /c-värde omkring 1.
ic-värdet bestämmes empiriskt i varje särskilt fall genom provbelastning. Genom
att påföra bärkraftigt material på svag mark, kan denna förstärkas i viss grad.
Betongplattornas breddmått varierar mellan 3 och 5 meter och längdmåttet i
ban-riktningen mellan 6 och 9 meter.
Betongplattorna utföras vanligen utan armering. Endast dymlingar bruka
användas mellan de olika plattorna. Dessutom hållas plattorna inbördes i rätt läge
genom en not.
Där underlaget består av lös lera till större djup och denna utsättes för
överbelastning, bör betongbeläggning ej användas på grund av att fortgående
sättningar då äga rum. Sådana sättningar uppstå t. ex. vid bank.
Beträffande dimensionering och konstruktiv utbildning av betongplattor
hänvisas till kap. 338.
: 452 Jordstabilisering med cement
har använts särskilt i U.S.A. och Tyskland vid byggandet av flygfält. Om
marken består av grus, sand eller lerblandad sand, avlägsnas först eventuell
växtlighet med tillhörande humuslager, t. ex. genom hyvling, varefter
underliggande jord upprives, sönderdelas med harvar och fördelas med hyvlar.
Därefter utsprides cement och inblandas i jorden medelst harvar och plogar till en
Fig. : 451
Diagram över erforderlig betongtjocklek på
startbanor
423
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
