Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 838. Flygfält
838:5
delarna av Sverige, då dessa beläggningar ha större deformationsförmåga vid låga
temperaturer, vilket är särskilt viktigt på tjälskjutande mark.
Rullbanor för tung och tät trafik böra förses med en asfaltbeläggning, bestående
av bindlager av öppen asfaltbetong och slitlager av topeka. Även tät asfaltbetong
kan användas. Tjockleken hos dessa båda lager avväges med hänsyn till
underlagets beskaffenhet, förekommande belastning m. m. Så tjocka beläggningar,
som användas i USA, torde icke erfordras i Sverige, där trafiken på flygfälten
icke blir jämförlig med den amerikanska.
Bindlagrets tjocklek kan variera mellan 40 och 60 mm och slitlagret mellan 10
och 40 mm.
Lämplig sektion för undergrund och beläggning vid medeltung trafik se fig. : 43.
Vid trafik med flygplan av normal vikt och vid mindre trafikintensitet kan
asfaltbeläggningen bestå av ett 40 mm bindlager av asfaltbetong och ett slitlager av
falb (fin asfaltlösningsbetong), det senare med 10 —15 mm:s tjocklek. (Jfr fig :43.)
:454 Jordstabilisering med bitumen
har använts i ganska stor utsträckning, särskilt i USA, för att åstadkomma en
kombination av grundförstärkning och beläggning [11]. Metoden motsvarar den
tidigare beskrivna stabiliseringen med cement. Den användes huvudsakligen när
marken består av sand eller sandblandad lera.
Den jord, som skall stabiliseras, upprives med traktordragna plogar och rivare,
varvid gräs och rötter avlägsnas. Den upprivna jorden bearbetas med
tallriks-harvar och blandas därefter med asfaltlösning, stenkolstjära eller asfaltemulsion.
För blandningen användas hyvlar och harvar. Vid komprimering av massan
användas fårfotsvältar och därefter bilhjulsvältar, som dragas av traktorer.
Den komprimerade ytan ytbehandlas eller förses med en enklare beläggning av
permanent typ. Totala tjockleken hos jordstabiliseringen brukar uppgå till 15 — 20
cm. Bitumenhalten kan ligga mellan 2 och 6 %.
: 455 Övriga beläggningar
Vid byggandet av särskilt krigsflygfält har man använt ståltrådsmattor och
järngaller för- att hårdgöra gräs- eller sandfält. Dessa beläggningar kunna flyttas
till olika platser och utläggas på kort tid. Man har även använt hårdgöring med
tegel, mattor av ris, sandfyllda ramar av trä osv.
:5 Litteratur
U.S. Civil Aeronautics Administration ([1]—[5]):
[1] »Airport designs (Specifications).» Washington.
[2] »Airport designs information.» Airport division. Washington.
[3] »Design of airport pavements.» Specification Nr P-901. Airport division. Washington.
[4] »Drainage design information.» Airport division. Washington.
[5] »Standard paving specifications for airport, runways, taxiways and aprons.» Airport
divisions. Washington.
[6] Porter, O. J. »Foundations for Flexible Pavements.» Proc. Highw. Res. Board 1942.
[7] The Asphalt Institute: »Manual ön Airfields.» New York 1947.
[8] Department of Scientific and Industrial Research: »Soils, Concrete &
Bitumi-nous Materials». London 1946.
[9] Highway Research Roard. Diverse utredningar beträffande
bärighetsundersökningar på flygfält». Washington, 1941—1946.
[10] Kungl. Luftfartsstyrelsen: »Provisoriska bestämmelser för anläggning och
utrustning av flygrouter och flygplatser.» Stockholm 1947.
[11] Schutz, Fr. »Bituminös jordstabilisering», Sv. Vägfören. Tidskrift 1942:1, Sthlm 1912.
425
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
