Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 843. Dammar
843:9
Om de naturliga jordförekomsterna icke medge någorlunda jämn övergång mellan
kornstorlekarna i fyllningens olika partier, utan stora partikelsprång erhållas, som
t. ex. mellan sand- och stenfyllning, måste partierna skiljas åt genom filter (se :637),
så att fina partiklar i det tätare partiet icke följa med grundvattenströmmen genom
dammen och spolas in i det grövre partiet. Sådan urtvättning kan nämligen med
tiden leda till dammbrott. Den uppstår ofta lokalt (eng. »piping»), och sedan
förloppet väl kommit igång, utvecklas det successivt i allt hastigare tempo, tills
slutligen ett genombrott ej kan förhindras.
: 632 Tätningskärnan
Tätningskärnan kan utgöras av enbart vattentät jord, av betong, trä eller stål
(s. k. tätsponter) eller ock av en kombination av jord och tätspont. Förlägges
kärnan vid uppströmsslänten, kommer hela den bakomliggande, genomsläppliga
och avvattnade fyllningen att genom sin vikt bidraga till god stabilitet för det
yttre vattentrycket med minsta åtgång på massor. Å andra sidan kan tätningen,
om den lägges vid eller för nära slänten, bli utsatt för upptryck (inre tryck) vid
sänkning av vattenståndet, så att den glider ut. Porvattentrycket inuti kärnan
kvarstår nämligen länge genom att jorden är tät. Det är framförallt av denna orsak,
som man numera i allt större utsträckning övergått till att dra in kärnan i
dammkroppen, ofta till
dess centrala parti.
Smärre dammar förses
vanligen med enkel
trä-spont, som slås ned i
eller gjutes fast medelst
betongklack i
underlaget till dammen (fig.
a och b).
Tätsponten i större
dammar, som blir utsatt för
stora påkänningar och deformationer, utföres vanligen av betong, stålspont eller
träspont, den senare bestående av två eller flera sammanfogade lager spontad och
ospontad plank. Spänningarna föranledas dels av utböjningar genom vattentrycket,
dels av nedåtriktade friktionskrafter från kringfyllningen, som sätter sig, dels av
egen vikt. Särskilt vid infästningen vid dammbasen kunna spänningarna bli
mycket stora, om inte speciella anordningar, såsom leder, glidfogar etc., utbildas
där (fig. c).
Fig. :632 a och b
Exempel på a) mindre jorddamm med i jorden neddriven
spont b) spontanordning till berg eller hård pinnmo
Fig. :632 c. Exempel på utbildning av spontfot
För motverkande av röta i träsponter kringfyllas dessa med tät jord, som, även på
nedströmssidan, ständigt håller vatten. Övre delen av träsponten, som sticker upp
över vattenytan, förses ofta med »parapet» av betong. Vid betongsponter brukar
man lägga fet jord framför sponten i avsikt att få fina jordpartiklar att föras in i
sprickor och fogar, om betongen spricker, vilket den lätt gör av olika anledningar.
: 633 Stödfyllningar
Särskilt vid kraftverksdammar har man ofta god tillgång till sprängsten, som om
den är av god beskaffenhet (und. skiffrar, fylliter, märgel, etc.) lämpar sig
utmärkt till stödjande stentå vid dammens släntfot — såväl på uppströmssidan som
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
