Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
841:2-3 Avd. 84. VATTENKRAFTBYGGNAD
på nedströmssidan — samt till släntbelastning och släntskydd. Stenfyllning skall
renspolas från ev. jord, stenmjöl, snö och is, samt helst ordnas något, så att stödet
icke blir uppgillrat och labilt. Spolningen skall vara kraftig och utföras i samband
med stenens utläggning (se :65 Stenfyllningsdammar). Stenfyllning förses alltid
med filter (se :637). Naturliga raslutningen är ca 1:1,3.
: 634 Uppströmsslänten
Släntlutningen är beroende av jordens genomsläpplighet, packningsgrad och inre
friktion samt av utformningen av släntbeklädnaden, som bör finnas som
erosions-skydd. Är jorden inuti dammen vid slänten genomsläpplig och har stor inre
friktion, kan slänten göras brantare än om genomsläppligheten och inre friktionen
är liten. Slänten kan göras brantare, om den förses med genomsläpplig beklädnad
än om den icke är beklädd eller belastad.
Vid finkorniga jordarter utan beklädnad blir släntlutningen flack (1:5, 1:4), vid
grövre utan beklädnad vanligen 1:3. Beklädes slänten, kan lutningen göras 1:2,5—
1:2, om jorden vid slänten har god inre friktion. Brantare än 1:2 göres av olika
skäl icke uppströmsslänten, såvida det ej är fråga om mycket låg jordvall, där
eventuell utglidning icke skulle göra så stor skada.
Uppströmssläntens stabilitet beräknas bl. a. med hjälp av cirkulärcylindriska
glidytor (se kap. 174, bd I). Värden på friktionsvinkel, kohesionstal, volymvikt etc.,
som erfordras för beräkningen, böra i varje särskilt fall bestämmas genom
undersökningar. Stabiliteten hos uppströmsslänten har ingående behandlats av bl. a.
Beinius [39], som särskilt studerat porvattentryckets inverkan vid dels oklädda,
dels beklädda slänter.
: 635 Nedströmsslänten
Nedströmsslänten lägges vanligen i lutning 1:2. På senare tid har även brantare
slänt utförts, sedan släntstabiliteten först noggrant undersökts genom ingående
provning och beräkning. Beträffande beräkning av bl. a. nedströmsslänten
hänvisas till Ludin-Tölke [36], Nedströmsslänten förses, om den är hög, med
banketter (b = 1—2 m) för att erosionsverkan av ytvatten (regnvatten) skall minskas.
Banketter förläggas på var 7:e—10:e höjdmeter.
: 636 Dammkrönet
Dammkrönet förlägges så högt, att man får betryggande säkerhet mot
överspolning av vågor och vid stora flöden. (Utskovsanordningar böra göras mycket rikliga
vid jorddammar.) För bedömning av krönhöjden med hänsyn till vågsvall kan
man tillämpa den i 142:382 angivna formeln för våghöjden
H = 0,36 y L
H = våghöjd i m, L = avstånd till motsatta stranden i km.
Vid vågens reflexion mot vertikal dammfront (gäller tillnärmelsevis även vid
lutande dammfront eller slänt) stiger vågtoppen ca 1,75 H över lugnvattenytan (se fig.).
Krönbredden bestämmes av ändamålet med krönet (gångväg, körväg, etc.).
Bredden bör dock icke vara mindre än 2—3
m, så att man i nödfall kan transportera
jord i lastbil på krönet (undantag för
mycket små jordvallar). Närmast under
krönbeläggningen bör jorden vara porös för att
skydda tätkärnan mot frost (tjälskjutning).
Vid större dammar bör man bygga in
fix-punkter på betongfundament i krönet, så
att man genom avvägningar kan följa
dammens sättningsförlopp.
: 637 Filter
Filter äro som nämnts till för att hindra erosion av finmaterial från en finkornigare
till en grovkornigare jordart. De böra alltid läggas in mellan tvenne jordarter,
om partikelsprånget mellan dem är stort (se 176:2). Är partikelsprånget mycket
stort, såsom mellan jordfyllning och sprängstensfyllning och vid dräneringar av
476
Fig. :636 Vågreflexion mot vertikal
dammfront
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
