Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 844. Vattenkraftverk
844:2
Fig. :31
Tubintag för underjordisk kraftstation
Fig. :32
Grindjärn
:3 Drivvattenintaget
: 31 Allmänt
Genom intaget ledes drivvattnet
antingen direkt eller genom en tub
eller ett betongtillopp till turbinen.
Intaget är försett med skyddsgrindar
och avstängningsluckor. Yid
anläggningar, där turbinkammaren är
utformad som en hävert, kunna
luckorna och ev. grindarna bortfalla
(t. ex. Yargöns kraftverk).
: 32 Skyddsgrindar
Dessa bestå i regel av ett galler av på
högkant ställda plattjärn, vanligen
sammanhållna av genomgående
bultar. För att minska fallförlusten vid vattnets passage genom
grindarna användas specialvalsade grindjärn med
strömlinjeformat tvärsnitt (se fig.).1) Grindarna uppställas i lutning
2:1 — 5:1 eller ev. vertikalt och stödas vanligen av
horisontala järnbalkar (jfr fig. :31).
Vattenhastigheten genom grinden bör icke vara större än att
grinden lätt kan rensas. Vid fingrindar i skräpigt vattendrag
bör hastigheten vara mindre än vid grovgrindar i rent
vattendrag. Normalt värde på nettohastigheten mellan grindjärnen
är ca 1,0 m/s, men ofta har vid mekanisk rensning större hastigheter använts,
varvid man dock måste se till att icke skadliga vibrationer kunna uppstå.
Avstånd mellan grindjärn. Enligt vattenlagen skall varje kraftverk vara försett
med en fin- eller fiskgrind, dvs. en skyddsgrind, där avståndet mellan järnen får
vara högst 20 mm. Där turbinerna ha stora avstånd mellan skovlarna, såsom vid
större kaplanturbiner, kan emellertid dispens härifrån beviljas av vattendomstolen.
I sådana fall brukar man i stället ha en grov- eller vrakgrind, där fria avståndet
mellan järnen är 7 — 10 cm.
Rensningen av grindarna utföres vanligen för liand med särskilt konstruerade
räkor. Vid stort vattendjup och där flera maskinaggregat ligga bredvid varandra,
användes emellertid ofta en mekanisk rensningsapparat, som löper på räls längs
intaget. Det upprensade skräpet tippas ibland ned i en i golvet utbildad ränna,
varifrån det spolas ut med vatten (jfr fig. :31). Isflak, flytande timmer o. d.
lyftas icke upp, utan föras åt sidan till ett isutskov intill intaget. Utskovet bör
ha så stor bredd, att de flesta isflaken kunna avbördas utan att sönderhuggas.
Grinduppvärmning. I kallt klimat kan is och särskilt issörpning åstadkomma
stora svårigheter. 2),3),4),5) Issörpning (kravis) uppstår i underkylt vatten, då
is bildas kring kristallisationskärnor. Skyddsgrindarna och särskilt fingrindarna
kunna därvid bliva helt tilltäppta. Om grindjärnen uppvärmas, t. ex. med elektrisk
ström, så att järnens temperatur blir obetydligt över 0°, kan någon isavsättning
icke ske. Effektförbrukningen härför är vanligen 0,5 à 1,0 kW per m2 av den kylda
grindjärnsarean.
Hållfasthetsberäkning av grinden sker under antagande av att grinden är tilltäppt
och måste bära hela vattentrycket. I gengäld kan man räkna med betydligt högre
spänningar än normalt.
Fellenius, W. »Undersökningar beträffande fallförluster i skyddsgrindar vid
vatten-kraftanläggningar». IVA:s Handl. nr 79, 1927.
2) Berggren, A. »Om isbildning i rinnande vatten och dess inverkan på
kraftverksanläggningar». Tekn. T. V 1932, s. 65 (h. 6).
3) Jacobson och Furuskog, »Issvårigheter och isskyddsåtgärder vid tyska
vattenkraftverk». Sv. Vattenkr.-för. Publ. 1938:17.
4) Söderbaum, C. »Issvårigheter vid vattenkraftstationer». Sv. Vattenkr.-för. Publ. 1944:7.
6) Hagström, B. »Kraftverkens issvårigheter». Tekn. T. 1944, s. 991 (h. 34).
507
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
