Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
854:3
Avd. 85. KOMMUNALTEKNJK
6 m. Om möjligt bör denna variation inskränkas, varigenom vagnarnas byglar
kunna utformas rationellare.
På snabbanor upphänges tråden indirekt. Mellan stolparna (c/c 60 m) upphänges
en bärlina ca 50 mm2, vilken sedan i sin tur medelst vertikala trådar uppbär själva
kontakttråden, 80—120 mm2, se fig. d. Denna koppararea ca 150 mm2 är i regel
tillräcklig för trevagnståg vid 700 volts spänning. Kontakttråden bör placeras på
en höjd av 4,5 m, vilken vid viadukter och i tunnlar må nedgå till 4,0 m.
För strümåtergånrjen användas i regel farskenorna. Öppna skarvar måste därför
förses med särskilda kopparförbindningar, 100—200 mm2. Därjämte erfordras
förbindningar mellan skensträngarna i samma spår, var 100:e m med 50 mm2
koppar, samt mellan samtliga fyra skensträngar inom ett dubbelspår var 200:e
meter.
: 43 Stolpar
Stolparna kunna vara av järn, betong eller trä. Trästolpar fordra oftast snedstag,
varför dylika sällan förekomma inom tätt bebyggda orter. Betongstolpar fordra
föga underhåll men äro tunga och väga omkring 1,5 ton per styck. Järnstolparna
äro av rör eller av fackverk och ha en styckevikt av mellan 500 och 160 kg.
Järn-stolpar galvaniseras eller målas. Ovanstående uppgifter gälla för normala stolpar
med ca 9 m längd.
:44 Diverse anordningar
På spårvägar och snabbanor förekommer en mängd elektrisk och mekanisk
apparatur för driften, t. ex. elektriska växelomläggningsanordningar, signaler,
belysning, telefon, korsningar mellan kontaktledning och andra ledningar för spårväg
eller trådbusslinje osv. Vidare förekomma sektionsavskiljare, åskskydd,
radiostörningsskydd m. m.
:5 Tunnelbanor
I de flesta större städer uppstå förr eller senare svårlösliga trafikproblem i stadens
inre, vilka ofta framtvinga tunnelbanor såsom den enda möjliga lösningen för att
med tillräcklig kapacitet och hastighet kunna transportera människomassorna till
och från stadens cityområden. Dessa snabbanor bli mycket dyrbara i anläggning
(10—25 miljoner kr/km) och skola förses med en mångfald anordningar för
passa-gerarväxling och tågens säkra framförande. Vid byggandet av tunneln och all
erforderlig utrustning, gångtrappor, rulltrappor, plattformsanordningar, spår,
signaler, belysning osv., gäller det att noggrant välja konstruktioner och kvalitet,
så att det framtida underhållet blir det minsta möjliga. Tunnelsektioner från några
städer framgå av fig. a, b, c och d. I övrigt hänvisas till litteratur enligt :6.
I järnvägstekniskt avseende äro tunnelbanorna att betrakta såsom snabbanor.
Fig. :5 a. Tunnelsektion Nord-Süd-S-Bahn i Berlin 1930
560
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
