Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avd, 86. TORRLÄGGNING OCH BEVATTNING
863:1-2
Kap. 862. INVALLNING
Av byråingenjör Sune Lindh
: 1 Anläggningens olika delar
:2 Projektering
:3 Litteratur
Hånvisning
Dikning kap. 861, se särskilt :1
:1 Anläggningens olika delar
:11 Orientering
En invallning består normalt av:
1) vallar, som avskilja lågt liggande marker från recipienten, dvs. från den å,
sjö e. d. som på grund av sitt höga vattenstånd omöjliggör torrläggning genom
enbart dikning
2) samlingskanaler (valldiken, rördiken etc.), som inom invallningsområdet leda
fram vattnet till pumpstationen och tjänstgöra som utjämningsreservoarer för
det tillströmmande vattnet
3) pumpstation, där vattnet pumpas ut i
recipienten.
Anläggningen kan utföras utan pumpstation
a) om den invallade marken endast behöver
skyddas mot hastigt övergående högvatten
i recipienten och så stora
reservoarmöjligheter finnas inom invallningen, att från de
invallade markerna tillrinnande vatten
temporärt kan rymmas där utan att
översvämning uppstår
b) om invallningsområdet kan avvattnas till
en lägre belägen recipient, vilket kan
inträffa t. ex. om invallningen är belägen
omedelbart ovanför ett strömfall.
»Upplyftning» av vatten. Vid låga områden, där avloppet går genom höjdpartier
med svårschaktat material, är ibland fördelaktigt att placera en pumpstation i
avloppet, där det låga området slutar. Där lyftes vattnet så mycket som erfordras
för att fritt fall skall erhållas utan dyrbara schaktningsarbeten i det nedanför
befintliga avloppet. I dylika fall erfordras i regel ingen vall.
: 12 Vallar
Dimensioner. Om vallen ligger skyddad för vågsvall, är en krönhöjd av 0,3—0,5 m
över högvattenytan tillräcklig. I motsatt fall måste frikanten ökas, ofta till 0,8—
1,0 m. Vid vallens första uppläggning måste hänsyn tagas till att sättning i
allmänhet inträffar. Krönbredden kan lämpligen göras lika med eller något mindre
än vallens höjd men bör ej understiga 1,0 m. Släntlutningen göres på vallens
utsida (vattensidan) i allmänhet 1:2 och på insidan 1:1,5.
Vallmaterialet bör, där så kan ske, bestå av lera, gärna inblandad med sand eller
grus.
Tätning. Om fullgott material icke står till buds, utföres vallen ofta med en central
kärna av puddlad lera. Är den underliggande marken ur täthetssynpunkt mindre
gynnsam, kan det bli nödvändigt att låta lerkärnan sträcka sig ett stycke ned i
grunden. Ibland, särskilt om djupet till ogenomsläppligt material är stort, utbytes
eller kompletteras vallkärnan med träspont. Där vallén ansluter till berg erfordras
ofta, särskilt om bergytan är jämn, pallsprängning, eventuellt kompletterad med
betonggjutning, för att hindra att vatten sipprar utefter bergsidan. Innan vallen
Fig. : 11 Planskiss över invallning
645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
