Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avd. 89. KOSTNADSFRÅGOR VID VÄG- OCH VATTENBYGGNADER
89:8
Kostnadsbärare. Målet för all kostnadsredovisning är att det, som är föremål för
verksamheten, produkten, även belastas med alla kostnader för dess tillverkning.
Man brukar därför kalla företagets produkter för kostnadsbärare och menar
därmed de produkter, som äro avsedda för försäljning. I byggnadsindustrin är
kostnadsbäraren i egentlig bemärkelse lika med byggnadsobjektet — kraftstationen,
vägen, bron etc. Man kan vanligen ej nöja sig med endast ett konto för detta, i
synnerhet ej ifråga om större byggnadsobjekt. Man är även intresserad av vad
de olika delarna och arbetsarterna kosta och därför delar man upp objektet i
smärre kostnadsbärare. Man kan ej generellt bestämma, hur långt en sådan
uppdelning bör drivas eller hur den skall göras. I en del fall, t. ex. vid
kraftstationsbyggen, kan det vara lämpligast att i första hand göra en indelning i
anläggningsdelar och inom varje sådan i arbetsarter. I andra däremot, t. ex. vid vissa
hus-och brobyggen, är kanske motsatta förfaringssättet att föredraga. Sådant måste
avgöras individuellt för varje typ av byggnadsobjekt.
Man kan även tala om kostnadsbärare i en annan, vidsträcktare bemärkelse.
Inom företaget kunna nämligen finnas hjälpavdelningar, som producera material
eller även tjänster, vilka äro avsedda att på olika sätt bidraga till färdigställandet
av slutprodukten. Ur hjälpavdelningens synpunkt är produkten avdelningens
kostnadsbärare men ej ur hela företagets. I fortsättningen kommer ordet
kostnadsbärare att användas för att beteckna endast de redovisningsbegrepp, där
kostnaderna för det egentliga byggnadsarbetet samlas — anläggningsdel, arbetsart
eller delar därav — och som i redovisningen motsvaras av var sitt konto.
Kostnadsställe. Många gånger kan man, när en kostnad uppstår, ej utan vidare
hänföra den till vederbörande kostnadsbärare. När man på en större
byggnadsplats monterar exempelvis en gemensam hjälpanordning, kunna
monteringskostnaderna för den ej påföras de permanenta anläggningsdelarna, förrän dessa börja
taga hjälpanordningens tjänster i anspråk. Man måste i fråga om vissa kostnader
till att börja med nöja sig med att samla dem på s. k. kostnadsställen, vilka äro
ett slags uppsamlingskonton, varifrån kostnaderna sedan fördelas till
kostnadsbärarna efter olika grunder. Kostnadsställena bestå vanligen av olika avdelningar
inom företaget, dit man kan föra kostnader, som äro så beskaffade, att de vid
fördelning på kostnadsbärarna samtliga kunna fördelas efter samma grund. Exempel
på sådana avdelningar äro administrations-, försäljnings- och hjälpavdelningar.
Vid bestämmandet av kostnadsställen bör särskild vikt läggas vid ovannämnda
fördelningssynpunkt, vilket ofta medför att deras antal blir ganska stort.
När det rör sig om många kostnadsposter, som beröra flera kostnadsbärare och
som kunna fördelas direkt på dessa efter samma grund, kan det av rent praktiska
skäl vara lämpligt att först samla dem på kostnadsställen. Då spar man tid genom
att man sedermera kan fördela summan av dem i en transaktion. Av det ovan
sagda torde alltså framgå, att ett kostnadsställe ej nödvändigt måste vara en
fysisk avdelning eller annat avgränsat område inom byggnadsplatsen.
Kostnadsstället är i första hand ett redovisningsbegrepp, där man av olika anledningar
samlar ur fördelningssynpunkt sinsemellan likartade kostnader.
Inom en större byggnadsplats kan man urskilja i huvudsak tre typer av
kostnadsställen:
a) där man samlar de kostnader, som äro gemensamma för hela byggnadsplatsen,
b) där man samlar sådana kostnader, som äro gemensamma för endast en viss
grupp av kostnadsbärare,
c) större hjälpanordningar.
Direkta och indirekta kostnader. De kostnader, som direkt hänföras till
kostnadsbäraren, kallas direkta kostnader, och de som föras dit via kostnadsställen kallas
indirekta kostnader eller omkostnader. I nedanstående tabell visas vilka olika typer
av kostnader, som ingå i självkostnaden för en produkt. Typerna A, G och E äro
de direkta och resten de indirekta kostnaderna. Tabellen är ej avsedd att utgöra
ett kalkylschema, efter vilket förkalkyler skola göras upp, utan endast en
sammanställning av vilka kostnadselement, som vanligen ingå i totala självkostnaden för
ett bygge.
739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
