Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Från idyll till storstad, av Gösta Selling, stadsantikvarie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från ofvan och ända ner
igenom eller ett
Stockholmshus i genomskärning. Kasper
I875-
Strindberg, som växte upp i Klarakvarteren för
snart 100 år sedan, ger en målande skildring av hur
man bodde i stadens centralare delar, innan det fanns
särskilda kvarter i Stockholm, där »överklassen bebor
hela huset, avsöndrat genom höga hyror, fina
uppgångar och stränga portvakter». »Byggnaden bildar
en fyrkant omkring en gård. Längan åt gatan bebos
på nedre botten av baronen, en trappa upp av
generalen, två trappor upp av justitierådet, som är
husvärd. tre trappor upp av kryddkrämaren, och fyra
trappor upp av salig Carl Johans pensionerade
köksmästare. I vänstra gårdsflygeln bor snickaren,
vicevärden, som är en fattiglapp; i andra flygeln bor
läderhandlaren och ett par änkor; i den tredje flygeln
bor kopplerskan med sina flickor.» (Strindberg själv
var son till »kryddkrämaren» tre trappor upp.)
Vi möter här samma demokratiska blandning av
hög och låg, av fattig och rik, som karakteriserade
även Bellmans Stockholm och som var kanske ändå
mera utpräglad på malmarna, där adelns och
borgarnas malmgårdar blandade sig med fattigmans kåkar.
Vi kan ta ännu ett citat från tiden, där bröderna
Selander skildrar vad som sedan blev Vasastan : »Det
hela tedde sig på avstånd som en mängd nära
varandra liggande mindre herrgårdsbyggnader eller
lantgårdar, inbäddade i lummig grönska. Kvarteren voro
inhägnade av plank eller staket och bebyggda med
ett eller annat åt gatan vettande eller inne på tomten
beläget boningshus av sten eller trä, vanligen en
våning högt och nästan överallt omgivet av en trädgård,
som ofta fyllde hela kvarteret. En säregen och livlig
anblick erbjöd ett tjugutal väderkvarnar, som stucko
upp här och där i landskapet. Det lantliga intrycket
förstärktes av hönors kackel och tuppars galande runt
om från gårdarna och icke minst av grisars och svins
ynkliga och genomträngande skrin, när de fördes till
slaktbänken.»
Stockholm var för 100 år sedan till det yttre en
harmonisk stad, idyllisk och vacker, därom vittnar
både bilder och skildringar från den tiden. Och det
fanns knappast någonting, som lät en ana, att man
var långt inne i industrialismens århundrade. De enda
moderniteter man hade att titta på var hjulångarna
med deras höga skorstenar, och på Stadshusets plats
låg Eldkvarn som en första symbol för ångans
kommande herravälde. Men det rörde sig under ytan.
Socialt och politiskt hade omvandlingen redan börjat
göra sig gällande, och liberalismens kamp för frihet
och jämlikhet började bära frukt. År 1846 hade
äntligen skråväsendet gått i graven, och nu stred man
som bäst för att få ståndsriksdagen ersatt av en
mera demokratisk styrelseform. Men de båda högre
stånden, »dessa besynnerliga parasitväxter på
samhället», för att citera det liberala Aftonbladet, gjorde
ännu motstånd. Dyningarna från
februarirevolutionen i Frankrike spred sig ända upp till vårt land
och kulminerade i Stockholm i marsoroligheterna
1848, med blodiga sammanstötningar mellan militär
och pöbel.
Ännu på 1850-talet var Stockholm helt isolerat
under vintermånaderna, och det kunde dröja till fram
Vue af Drottninggatan i Stockholm i Oetober 1859. litografi av
C. I,. H. Thulstrup.
Ett hygieniskt spörsmål 1866. En kloak i — Stockholm. Bilden talar
tillräckligt för sig sjelf. Söndagsnisse 1866.
l6 Byggmästaren 1949, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
